“Jag är en idiot” tänker jag när jag går där barfota i gräset sent på eftermiddagen. Man kan inte vara annat om man byter bort allt detta underbara, känslan av de där ljumma vindarna genom håret och mot huden, gräs under de bara fötterna, solen som värmer. Ja, sitter inne framför en dataskärm och en lödkolv istället för att vara här ute här i det fria, i verkligheten. Bara idioter gör det bytet.
Men jag har faktiskt haft en semestervecka i år, nära doften av tång och måsskrik. Sett havet och annat möjligheterna av nytt spännande oupptäckt där bortom horisonten. Men såklart stannat tryggt på land. Seglar gör jag fortfarande på Blocket och på bryggor. Det var visserligen under den kallaste tiden i sommar jag var ledig, men ledigt från allt var det. Jag hade inte ens det obligatoriska blocket med mig. Nej, nej, nej, jag är inte den som koketterar med att jag aldrig har semester. Så skadad är jag inte. Jag sitter framför den där datorn eller lödkolven för att försöka realisera drömmar och för att jag inte kan annat. Jag måste nå en punkt där åtminstone en förstår. Men jag kommer väl antagligen aldrig dit såklart. Det är ju så med drömmar. Och kanske sitter jag där ändå en dag senare livet, om en sådan dag kommer, och undrar varför jag satt där och försökte realisera ouppnåeliga drömmar istället för att vara med i verkligheten. Men det är väl så det är med oss drömmare. Vi har inget val. Vi drömmer och drömmarna är alltid större än verkligheten. Det som slutligen gör oss till idioter vi då är.
Men igår var det alltså skönt. Jag skall vattna blommorna men lägger mig en stund i hängmattan för att söka energi för uppgiften som egentligen inte kräver det men någon ursäkt för att slänga sig i hängmattan bör man ju ha. Pavarottis son sjunger för mig där jag ligger och på något sätt gör den där sången ont i hjärtat. Jag tror det är för att den är så förbannat ohemult vacker. Men jag är rastlös denna dag. Det har inte gått bra att jobba heller. Jag kan inte ligga där så länge eftersom kroppen mullrar av något obestämt fast jag samtidigt också är så trött så trött. Nog anar man sensommar i luften? Det händer något med ljuset och luften nu när vi närmar oss Augusti. Skolstartsväder. Man kan liksom sniffa sig till det. Kommer på att det är farsans födelsedag. I alla fall om han levat. Hade blivit 92 idag. Ja jävlar! Vallmon har knutit sig. Pionen tappar blommorna, Jag tar ett körsbär från en av den gamla damens grenar. Får sträcka på mig för att nå det. Det är sött och smakar sommar på riktigt, mer så än en jordgubbe. De flesta bär sitter högt upp mot väggen, är fåglarnas om man inte anstränger sig och tar en stege för att nå dem. Snart är de borta också. Allt det där tillsammans säger att sommaren går mot sitt slut. Augusti och sen höst tar vid. Gillar båda. Kanske är ändå hösten min favoritårstid ändå. Om jag slipper frysa. Men den första pelletsfakturan inför vintern ligger redan där och väntar på att betalas. Tydligare hösttecken kan man inte få.
Hela dan blir värdelös jobbmässigt. En av Sveriges mest kända IT entreprenörer hör av sig. Vi har pratat mycket tidigare men det var länge sedan nu. Han är på banan igen, har slickat sina sår några år. Vill vinna världen igen. Bra. Men kanske är jag för hård mot honom. Han får höra sanningen och droppar av. Jag slickar ingen enbart för att man är en av Sveriges mest kända IT entreprenörer. Man får ha något att komma med också. Då kan man kanske få en slick.
En bortkastad dag alltså. I de flesta avseenden. Bestämmer mig för studio istället för att jobba på kvällen. Visst blir det en ny låt. Men ägnar mest tid åt att leka med det tekniska. Försöka förstå hur det fungerar. Har inte tålamod med det annars. Vill göra musik. Teknik håller jag på med hela dagarna ändå. Men måste försöka ibland såklart. Måste lära mig bit för bit. Men det blir en rätt oinspirerad kväll där också och en halvtimme efter tolv stänger jag ner vandrar upp och flyr in i min bok istället. I alla fall där känns allt bra, OK, och lugnt och schysst och prefekt. Det sista jag tänker innan jag somnar är att det får bli nya tag imorgon. Om man får vara med. Det är det vi får se om det blir nu om en stund när tekoppen är tom.