Åskan slår i oss. Om och om igen. Automatsäkringarna sprutar på ställverket. Mullerboooom, en, svart, ljus, boooooom, två, svart, ljus, braaaaakshhhh, tre, svart, ljus, kabomkabrak, fyra, svart, ljus, booooom, brak. fem, svart, ljus. De måste ligga där på golvet hela högen av dessa säkringringar idag, rykandes, svalnande. Det är mycket koppar som skall brinna av innan de går. Någon måste antagligen åka upp och fyll på kasetten. Eller kanske är det där bara gammal teknik det där. Förr. Kanske har man gigantiska Mosfet-transistorer idag som klarat några hundra ampere idag. Vad vet jag. Svagströmmar är mitt område. Förr såg det i alla fall ut sådär, jättesäkringarna i kassetten. Pssshhhhouft, rök och sen sköts de ut på golvet och en ny säkring föll på plats. Gav ström till TV apparater och annat. Var det fortfarande kortis eller annat fel for den ut på golvet den med och nästa åkte i.
Men det regnar inte som det brukar göra i samband med att det åskar. Inte en droppe och det är torrt som fasiken i markerna. Måste vara mycket lätt för en skogsbrand att få fäste nu. Man måste alltid ta det i beaktande att allt man har kan utplånas när man bor såhär i skogen. Det behövs bara rätt vind, ett blixtnedslag, lite tid och allt är borta.
Fast egentligen gillar jag åska. Tyvärr har en tid med mycket elektronik förtagit lite av den där fascinationen. Det är synd. Man får se till att ha reservgrejer och hoppas på det bästa. Det finns inget annat sätt.