Det är lite segt här idag och nu är det snart mat. Efter att ha ätit all medicin som frugan haft med sig så är jag inte direkt hungrig, inte frisk heller för den delen, men möjligen behöver den verka över natten. Vi får se imorgon. Nu är den stora frågan om man skall stiga upp på hästen igen efter nyhetstimmen (efter Alvedon påfyllning) eller om man skall spendera kvällen i soffan. Jag värdesätter ändå tanken att skall man falla så skall man fall på sin post, inte i en säng eller i en grön IKEA soffa. Men å andra sidan värdesatte farsan samma tankegångar men ändå låg han där till slut död och oandandes i tvsoffan. Får fundera på det där.
Pratar med Yngve i telefon på eftermiddagen. Vi har vandrat parallellt med varandra många år nu. Aldrig riktigt jobbat ihop men alltid nästan gjort det. Han är CAD personifierad och en man som alltid har bra idéer, Gillar människor som har bra idéer (han har dessutom många andra bra företräden) och samtalet nu var såklart inget undantag. Idag hade han bra lösningar för offentliga toaletter. Världen skulle ha sett bättre ut om sådana som Ynge uppskattades efter förtjänst men tyvärr sitter det istället en massa idioter i vägen som tror de är av samma kaliber som världens Yngvar, men som i själva verket inte ens når upp till knävecken på den riktige. Han tipsar om Beatleskväll i Färila som jag skall titta närmare på. Musik gillar vi båda två.
Sture åker på sin sista resa genom Alfta idag. Det är såklart sorgligt men på något sätt härligt på samma gång. Han var nöjd med sitt liv. Precis sådär skall en del gå helt enkelt. Sådana som Sture. Det behövs liksom fanfarer, Andra, sådana som mig, kan smyga iväg lite försiktigt genom bakdörren. Hur som helst har det varit för jäkla mycket död, sorg och elände nu ett tag. Men principen om jämvikt säger att liv nu alltså måste födas. Så jag förväntar mig att nytt liv och att ljuv glädje uppstår runt omkring mig den närmaste tiden. Kompenserar för sorgen och tårarna. Jag vet att det döda också vill att vi som lever skall leva.
Kopierar lite filmer till en sticka utifall jag inte orkar gå ner igen. Man får liksom förbereda sig.