Borde arbeta med riktiga saker men hamnar i studion efter nyhetstimmen. Den jag somnar till snarkande under uppe på soffan. Jodå det fragment till låt som jag hittade på lunchen utvecklades till en helt annat låt när jag sätter mig där bland rattarna och knapparna. Det blir alltså två tillblivelser på samma dag. Jag blir alltid lika förvånad över var de kommer ifrån de där sångerna. Men jag tänker mig en urgröt som svävar omkring där i universum och som innehåller all visdom och alla ord och alla låtar och att man när man sätter sig sådär som jag gör ikväll kopplar till den där gemensamma banken av allt som finns. Tar för sig av det som passar för stunden och liksom kidnappar det där och för ner det i ett liksom materialiserat tillstånd. Det är där agnarna skiljs från vetet. John Lennon och dom tappar(de) samma saker som en nolla som jag gör men de kunde också göra materialet rättvisa. Men det viktiga är att John Lennon och de andra och jag och vi andra känner (kände då i Lennons fall) samma skaparglädje i den där processen. Det där med att det blir omtyckt är ändå sekundärt för de flesta av oss. Att hitta guldet är nr 1. Att sälja det 2. Andra vänder på det där. Men de har ingenting fattat.
Det där är liksom inget att känna sig storvulen över. Alla kan göra det där såklart. Om man vill. Och alla gör det också. Men vi plockar ner olika saker. De bästa behöver inte ens lyfta ut det de fångar ut ur sina huvuden. De kan låta det snurra runt där inne rent och oförstört. De är de som har kommit längst. Sådana som jag som måste skriva blogg, krönikor, lägga låtar på Spotify och annat trams, för att överhuvudtaget synas, “se mig mamma och pappa”, är skräp och skadade – sekunda – varor som skulle ha återlämnats till tillverkaren om det nu funnits en ångerrätt. Men nu finns det inte det. Därför kan vi fortsätta. Jag liksom alla andra. Och jag ber härmed om ursäkt på min och andras vägnar för det. Men, eller M E N vi kan inte annat. Kan inte bättre. Förlåt oss.
Kvällen är över för min skull. Jag skall lyssna igenom mina grejer en gång till, sen skall jag ge mig för ikväll. Anledningen är att jag har en så förbannat bra bok på nattduksbordet. Det är härligt det med. Men förr skulle jag såklart kört på hela natten.Tills det var klart och sen jobbat som vanligt. Men det är slut på det nu. Synd men kanske rättvist.