Trö
tt och eländig ramlade jag in på kontoret i morse. Det är fortfarande något i kroppen. Något som är värre än gammeln. Fram till elvatiden går det sådär segt som resten av veckan har gjort, men sen händer det något. Några franska gossar vill ha GUID’s och har en fråga och när jag tittar på svaret på den så åker jag tjoff in i koden och är därmed räddad. Resten av dan är ett under i programmeringsglädje. Som jag längtat dir.
Så nu tolv timmar senare börjar jag känna efter igen och nog är det där tröttande kvar i kroppen och till det adderat tolv timmars koncentration. Ja nästan tolv i alla fall. Men det har varit en bra dag. Som det alltid är när jag kan åka in i det tekniska och glömsk av allt röra mig där inne. Visst jag kan skriva och få samma känsla eller sitta och musicera och vara i samma tillstånd. Eller bara sitta på en klippa ute i havsbandet eller på ett berg ensam i skogen. Bara man åker in i det där och ger sig hän på riktigt. Men nu är jag alltså trött. God natt!