Jag kommer ner sent till kontoret och högen med jobb som väntar. Vi sover länge trotts att vi la oss tidigt, galet tidigt, igår. Efter, en som vanligt lång, lördagslyxfukost läser vi och suger i oss varsin tekopp i varsitt hörn av grön IKEA soffa, somnar sen, var för sig, men nästan samtidigt, i varsitt hörn av samma gröna IKEA soffa. Vaknar vad det lider.Det hinner bli lunchtid och efter det. Kommer in på resor. Bestämmer oss för att möta våren i Paris. Bokar en helg. Det kostar inte många kronor. Skall man göra av med pengar skall man göra av med dem på resor. De lever kvar hos en tills man inte minns mer. Ger minnen som kan plockas fram när allt annat står stilla.
Egentligen vill jag till London. Men det är mer en höststad för mig och just nu behöver jag jobba. Behöver snåla. London är dyrt. För dyrt för mig om det inte är jobb då såklart. Men visst skulle man kunnat tänka sig att ha en lägenhet där någonstans i London. Alltså varför finns det inte något slags andelssystem för det. Man är x personer som investerar i en kvart och får sedan boka den till självkostnadspris under perioder. Själva investeringen i lägenheten bär sig ju liksom själv. Är en bra investering. Jag kan väl knappast vara den enda som tänkt på det?
Ja men Paris först alltså. Vi har fler storstäder som står på tur i Europa. Men kanske en helg i Stockholm i höst ändå. Teater drar. Gator fulla med bilar och människor likaså. Kalla snålvindar som jagar en efter de där gatorna också. Men jag älskar Stockholm. Skulle kunna ha en kvart där också. Ja i New York också när man ändå är på gång. Lo(o)s, London, Stockholm och New York och en avstickare till San Francisco då och då för hummern ner vid Fishermans Warf ute på en av pirerna, den jag inte äter nu som vegetarian då såklart, men i alla fall. Pinglande spårvagnen som måste, MÅSTE kunna bromsa, annars går det år helvete, i backarna ner dit. Sista biten genom barerna där blusens flödar ut på gatan från öppna fönster och man vet att det är liveband med pårökta för detta hippies som pantat sina instrument fler gånger än de firat jul, som står där inne och lirar. En underbar stad. Med undergång, jordbävningsundergång, svävande över sig som ett mörkt åskmoln. Men en man vill till igen. Kärlek.
Hur som helst blir det skogen också i höst. Till största delen i alla fall. Mitt liv är här i bubblan. Jag är inte en del av Lo(o)s i någon vidare mening. Hejar på en massa människor jag inte känner ens efter tjugoåtta år. Mitt fel säkert. Som inte ens försökt bli en Lo(o)sbo. Det är en flykt vårt boendet här ändå. Gick det så skulle vi antagligen dra. Vart vet ingen. Men närmare pulsen. Det är den sista timmen resa upp hit som dödar en. Annars fungerar det bra. Jag älskar den här kullen och huset i bor i. Tro inget annat. Älskar det som fången älskar sin fängelsecell.