Äter mitt första äpple

Så sitter man här med tekoppen igen då. Med en ny oskriven dag framför mig. Två ton pellets skall in idag också. Trappor ner, trappor upp med varje säck. Det känns. Men på ett skönt sätt. Jag är resultatorienterad som det heter på på managementspråk så att bära säckar från punkt A till punkt B är mycket enklare för mig än att sitta i en gymmaskin och pumpa en vikt upp och ner till ingen nytta. Det är bara så. Jag har svårt med allt det där som bara är tidsfördriv också. Spela kort för att få tiden att gå har aldrig varit min grej. Eller dötitta på tv. Det finns alldeles för mycket roliga saker att göra för att jag skall ha tid med rena tidsfördriv. Ja, ja , ja jag fattar, man är trött och orkar inte annat och det är för sällskapets skull osv men det där fungerar inte för mig. Det är inte svårt i någon egentlig mening att förstå att den kan vara så heller, eller hur?.

Funderar på Eltons fest på fredag. Åka eller inte åka. Skulle ju vara roligt också såklart. Skulle behöva lite avkoppling, få göra något annat. Alternativet är då alltså gräsmattsklippning och lingonplockande. Ett svårt val alltså. Men det finns tid att tänka på det där ännu. Det går många flyg till London.

Vänta lite jag skall bara lyfta ur tepåsen och ta en första klunk ur min Earl Grey kopp… Såja. Tänk att samma tesort dag efter dag kan smaka så förbannat gott. Bergamott. Mmmm….

Det skall bli soligt några dagar framöver sägs det. Man får suga åt sig allt som går av den där solen nu. Snart är det bara mörker, ett mörker som letar sig in i själen och sätter sig i en fåtölj där liksom för att stanna. Ja tungsinnet sitter i fåtöljen mitt emot. Konstigt nog så är jag som mest produktiv när de där två sitter där mitt emot varandra. De stoppar ändå liksom inte upp några flöden där i huvudet de där surkartarna. Men samtidigt åstadkommer de något slags lugn som ger mig arbetsro när de sitter där. De vildaste tankarna mildras och jag kan jobba i lugn och ro med de som flyger på lägre höjd. Därför gillar jag hösten. Jag blir lugnare då eftersom det är färre måsten. Visst, jag jobbar nästan jämt under den perioden men bara för att jag inte kan annat. Precis som farsan. Rakt nedärvda skador av arbetsarkomani.

Åt mitt första äpple från de egna äppleträden igår. Det finns massor på alla våra träd och de är hur goda som helst. Tyvärr är den sort som är mest av ätäpple så känslig för frost att äpplet blir i det närmaste oätligt efter den första frosten. Blir mjöligt och mjukt. Så man får liksom passa på och njuta nu. Men inga äpplen går till spillo såklart. Vi lämnar dem när de faller ner och rådjur och en och annan björn mumsar i sig dem med god aptit. Det finns inte ett spår av några äpplen efter vintern.

Bara en liten slatt kvar nu i koppen. Arbetshögen är däremot hur stor som helst. Så jag skall väl hälla i mig det där sista av min Earl Grey och ge mig i kast med dagens uppgifter. Göra det jag älskar mest. Behöver åka till Willmars också och göra lite kakinköp eftersom min krönikeredaktör lovat att hälsa på. Han är uppe i Lo(o)s och intervjuar Lotta (LottaBoden) som är Lo(o)s hopp och framtid med sin sylt och sina glöggkok. En duktig kvinna den där. Väl värd all uppmärksamhet.  När Lotta flyttade hit så var jag i full gång med D of Scandinavia AB (DOSILOS som företaget hette i folkmun). Då var vi fem anställda här. Det var full fart. Hälsinglands största postkund.  Någon kom och berättade att en av hyresgästerna som vi då hade här i huset hade en ny tjej från Hudiksvall och att hon skulle börja sälja kläder i egen butik. “Det går ju inte i Lo(o)s” sa jag såklart. Dock inte till henne. Men som vanligt är det så att allt beror på människan bakom varje projekt. Det går alltid om den som sitter bakom iden är villig att jobba för den. Krokigt såklart, så är det jämt. Men man vet liksom ingenting om varje ny människa som startar en verksamhet. Vilka deras idéer egentligen är och vad planerna går ut på. Det gick bra för Lotta och jag hade såklart fel. Ett fel jag gärna äter upp med hull och hår. Jag antar att ni får läsa om denna duktiga kvinna i en tidning nära er rätt vad det är.

Då tar vi en sista slurk ur tekoppen och kör igång den nya dagen.