Har ätit en sen frukost, ja eller det är väl brunch det heter vid den här tiden, med Clintons, en trött Hillary och en ännu tröttare Bill. De var båda riktigt på gasen igår och stundtals värre än alla fjollor ihop. Men de vet såklart att alla är diskreta här och att inga detaljer kommer ut. Hillary skall tydligen köra för President i USA nästa period, men det fick jag visst inte säga. Ännu viktigare alltså att vara diskret också med vad som händer med en ämbetskvinna som henne när hon fått i sig två flaskor dyr champagne. Bill spelade mest saxofon med ett annat gäng som jag inte kände igen. De är säkert också något slags världsstjärnor, men det är så tröttsamt allt det där så I could not care less.
Kate Winslet följde efter mig överallt jag gick igår som en hundvalp och i morse hittade jag henne sovandes utanför min dörr. Att en kvinna kan snarka sådär, med öppen mun, salivsträng och allt, inte klädsamt alls. Antagligen ligger hon där fortfarande. Jag flyttade bara undan henne lagom mycket så att jag fick upp dörren och kunde ta mig ner till frukost.
Blirr försvann upp för trapporna vid tretiden när vi fortfarande satt och läste dikter. Han och Peter Stormare och tre brunetter. Vågade grabbar det där. Vad som till synes är en vacker och sexig brunett här på festerna kan snart via sig vara nått helt annat. Hur de gick för de två herrarna och tillhörande “damer” har jag ingen aning om, för varken dom eller “damerna” har synts till ännu. Roligt att han är här i alla fall. Blirr var ju liksom gitarridol när jag var ung där i Edsbyn. Så för mig står han högre upp på stegen än Clapton, Keith och alla de där andra gitarrgubbarna i en hög.
Det är konstigt med alla dessa homosexuella människor. Att de defakto är så mycket roligare och mer frisläppta än oss andra. Det är något speciellt lekfullt liksom som ligger där på ytan hela tiden hos dem. Bill och jag är överens om att det är på sådana här partyn som man har riktigt roligt. Var man med utvecklad så skulle man väl vara åtminstone bisexuellt. Det måste ju vara det som är det naturligaste tillståndet liksom. Jag menar, man älskar allt och åt alla håll. Att det är kärleken som är viktigast. Ja och just kärleksbiten är väl inget problem. Det är väl så det är med relationen till de riktiga kompisarna. Man älskar dem. Ja på riktigt alltså. Men det är om man börjar tänka på den sexuella biten som det blir jobbigare. Känns svårt det där med att smeka en kuk med samma fascination som man tar sig ann ett kvinnligt kön. Men man kanske skulle kunna vänja sig eller också behöver man helt enkelt ett till liv för att nå så långt i utvecklingen att man bortser från detaljer som kön. Varken Bill eller jag vet.
Idag skall vi åka ut mot Folkstone och ha en picknick i det gröna. Ni kan ju tänka er själv. Tio vita limousiner fulla med fjollor ute på en partytur. det blir en syn för gudarna. Elton rusar runt här och arrangerar saker och har gjort det sedan tidigt. Han kan inte ha sovit många timmar den illern. Verkar kunna gå runt på någon annan slags energi än vi andra. Ja, jag vet att man kan tror att det är uppåttjack inblandat i det där men jag råkar veta att han är renare än en sjukhusmacka. Droger har han klarat av. Det är en passerad grej för honom. Det kan man såklart inte säga om många andra här som både håller sig vaken en timme extra genom att sniffa något in i en näsborre och somnar när det är dags för det med en röd tablett och sen vaknar pigg och alert med en gul dito. Elton och jag sträcker oss så långt som till dyr champagne. Ja jag tar ju gärna en whisky också då och då men det “är alldeles för gubbigt” tycker Elton och spretar med lillfingret.
Men picknick skall det alltså bli. Jag funderar faktiskt om jag skall låna Eltons lilla öppna Morris när vi drar. Det är nämligen så jävla soligt och fint här att köra ut dit i en öppen bil låter som en skön tanke. Dessutom är det en riktigt cool bil. Riktigt COOL! Neutraliserar lite av det där ocoola jag har inom mig. “Gubbe”-delen är det inte så mycket att göra åt. Den får man stå ut med. Ja jag tror tamefan att jag gör det. Låter som en bra ide’. Bara man kan klara sig undan den där efterhängsna Kate. Vill inte ha henne sittande där i bilden flinandes och blinkandes åt mitt håll. Här England har man ju dessutom nog med vänstertrafiken. Måste koncentrera sig liksom. Skulle det händer det något med bilen, som var jävligt dyr i inköp har Elton bedyrat, så lär jag inte vara populär här sen. Fast iof vår vänskap står nog över det där. Pengar alltså. Hur skulle det kunna göra annat eftersom jag saknar dem helt och Elton har massor. Ja tametusan om jag inte gör så. Skall parat direkt med Elton om saken.
Ikväll förresten skall vi spela på en klubb som heter Ruby ute i Shoho. Ett litet överaskningsgig sådär. Brukar vara riktigt ösigt. Ja ni fattar ju. Man går som helgledig medborgare ut för att ta sig en bärs och lyssna på ett halvmediokert lokalt band och sen helt plötsligt så dyker merparten av världens stora stjärnor – ja och så jag då som katten bland hermelinerna – upp där på scenen. Det brukar bli tryck liksom. Det gäller att klara av det där snabbt. För inom en timme så är gatan utanför full med människor som också vill in (eftersom mobilerna går varma och ryktet sprider sig) och sen är det fotoblixtarna från hundratals kameror som flashar när vi smyger ut därifrån igen. Lite gerillaspelningar liksom. Snabbt in, äntra scenen, gör ett enormt framträdande, segra, och sen snabbt ut därifrån igen och låta festen fortsätta på ett annat ställe. Om Blirr kan slita sig från de där brunetterna så hoppas jag han drar ett av sina berömda solon där ikväll.
Men titta här kommer Geldorf med följe. Sliten som vanligt. Jag måste snacka med honom. Han och Hewson är skyldig mig stålar. Ja Paul kallar ju alla Bono såklart. Jävligt löjligt om du fråga mig. Eller inte då kanske. Men skyldig mig trehundra spänn är de hur som helst. Dom vill jag gärna ha tillbaks. Vi hörs.