Oj vilken skön kväll det varit med vänner. Först åt vi en middag med bara vegetarisk mat som var helt överdådig och så gott att jag höll på att falla igenom golvet. Champagne är vegetarisk, också dyr dito, tur det, så jag passade på att skölja ner alla goda rätter med ett par glas. Sätter sig gärna i benen när den dricks i tillräckliga mängder. De bli geleaktiga. Varför vet jag inte. Inga andra drycker gör det på samma sätt utan att samtidigt också påverka huvudet. Men man kan känna sig helt nykter efter ett ansenligt antal glas champagne, men när man reser sig vara fullständigt geleig i bena så att de viker sig och man sitter där igen och det återstår bata en sak att göra dvs dricka mer champagne. Ikväll gick det dock inte gå så långt. Gig, även om det är ett nöjessådant, kräver viss skärpning.
Så hemlig spelning på klubb då. Det är ljuset som får allt att upphävas. När det där ljuset slås på så ser man nämligen inte alla människor längre. Man står där själv liksom. Det finns inte längre något att vara rädd för. Man kan släppa fram samma person som man är när man står naken i ett badrum med låst dörr. Det är ju liksom ingen skillnad. Det är samma sak. Så sjung säger man till sig själv, dansa säger man till sig själv, spela gitarr som du stod där hemma i duschen med den där 57’an Stratocaster, den som är värd mer än huset hemma. Och det gör man. Man är själv där, det finns inget farligt. Så tar låten slut då och då, folket på en klubb i London, applåderar och skriker som galna. Och du är en del av det där de skriker och applåderar som galna åt. Får energi av det där, så du gör det där igen, en till låt. Det är kärlek där på scenen med andra som deltar i samma kärleksakt som du är med i och det är alldeles, alldeles fantastiskt. Vad gör det att alla de andra på den där scenen är världsstjärnor och du själv bara är en ocool gubbe från Lo(o)s. Inte ett skit. Det är lika mycket din seger som deras. Och när du smyger ut från den där klubben så misstar alla de där människorna som står där utanför dig för en roadie, fotograferna misstar dig för en roadie, men vad fan gör det. Du har gjort ditt bästa ikväll och dom som lyssnade älskade dig. Du kan leva på det minnet länge. Kanske för evigt. I alla fall så länge din evighet sträcker sig
Så sitter du där i limmon tillbaks till det stora huset. Tomheten inom dig växer till en flyghangar utan ens en flygmekaniker. Nej ännu värre. Inte ens flygmekanikerns verktygslåda syns till i någon endaste liten del i den där tomheten. Det är bara du. Den måste fyllas med något den där tomheten. Men det finns inget mänskligt att fylla den med. Droger och sprit kan döva den.Men inget, inget kan fylla den. Bara döva, lite.
Så du festar. Dricker, dansar och låtsas vara glad. Alla andra som var med gör samma sak. Men egentligen är ni bara tomma vrak som gett bort allt ni hade inom er till dem som ville ha ännu mer. Men ett glas till, en dans till. Skratta åt Elton. Festa hela natten för att glömma den tomhet som är kvar när strålkastare slås av. Så inatt festar vi alla i Eltons hus. En dans med djävulen och döden. Och vi är så underbart glada både fjollor och de som inte ens kommer nära ens att vara det. Vi ler men ögonen och ögonens tomhet avslöjar oss alla.