Alltså ingen drog är som den här, den suger en kvar och man står där och bara tar in universum och hela dess härlighet. Borde avbryta det hela men man kan liksom inte annat än att bara står där med ett leende på läpparna, tar in och är ett med han/hon/det/gud eller om det är ett med jorden luften och alla små tomtarna man är. Skit samma. det är så skönt och man vill inget annat än att stå just där.
Ja det är såklart duschen jag pratar om. Det finns inget i hela världen som är så sinnesförvrängande som en varm och skön dusch. Kokain och Heroin är bara pyttsan. Försök låta bli att duscha en morgon! Försök med tricket två dagar i rad. Du kommer att förlora kampen, helt säkert, må dåligt, åka hem från jobbet och ställa dig en timme i din underbara dusch och låta det varma smekande vattnet rusa över din kropp och dess känselsensorer och vattenångorna leta sig in i dina lungor och göra dig underbart hög. Höja värmen efter hand som du vänjer dig tills huden är illröd som vattenräkningens slutsumma också kommer att bli i slutet av nästa månad.
Dusch för en Svensk är som sauna för en finne. Lite modernare och skönare bara. I sann miljömedveten anda skulle man såklart helst kunna vrida på ett vred eller trycka på en knapp så att samma vatten började cirkulerade runt efter att man initialt har ha duschat av sig lorten. Så att man skulle kunna stå där ännu längre. Med mindre miljöpåverkan == gott samvete. Möjligen skulle det vara en lite uppvärmare också på den där lokala vattencirkulationen så att man kunde fortsätta att höja vattentemperaturen och bara stå kvar och njuta av illrött vattenuppvärd egen hud. Måste nog experimentera lite med det där. Frun blir såklart galen. Igen.
Ja jag brukar kunna slita mig. Alltså vrida av den där vattenstrålen. Det sker motvillig. Alltid. Men det görs till slut. Det kallas viljestyrka. Jag blir alltid lika stolt över mig själv när jag lyckas. Så nu sitter jag här på kontoret igen. Fem timmars sömn för vilken natt i ordningen vet jag inte. Det är Jan Guillous fel. Hans senaste bok är för jävligt bra. Har långa kapitel. Går inte att lägga ifrån sig fast man borde. Som vanligt vänder han på alla föreställningar. Gillar det. Ikväll skall jag avsluta den här delen och börja längta tills nästa kommer.
Var de bara Jan Guillou så var ju allt lugnt och bra. Men det är jobbandet också. Den där högen som skall bearbetas. Så här sitter jag nu på kontoret med tekoppen i vänster hand. En liten en för att inte fastna i skrivandet. Ett annat knark. Ja den börjar faktiskt bli slut nu. Alltså dess innehåll. Koppen är tämligen intakt. Dags att börja jobba och göra något av den här dagen. Storverk åstadkommer man när man orkar ta ett steg till framåt de där dagarna som bara är vanliga dagar. Man måste tänka på det ibland. När man får 200 miljoner dollar inbetalt på sitt konto är det ingen konst. Det vet varje simmare också som kliver upp klockan fem för träning innan simhallen öppnar. En gång är ingen konst, två eller tre går väl men hundra, tusen mornar sållar bort skiten och lämnar guldet kvar. Det tål att tänkas på.