Categories
Betraktelser & Berättelse

Vi syns vid björken

IMG_20140816_153827

Sett en riktigt dålig film nedsjunken i den gröna IKEA soffan. Japp fredagskväll. Jag vet inte hur många filmkanaler vi har men aldrig (ja i alla fall nästan aldrig) hittar man en film som är ens nära sevärd. Det är bara tröttande smörja det mesta. Men det är ledig kväll. Alltid fredag. Man är trött och med dålig film får man gå och lägga sig tidigt istället. Det är lite löjligt det där. Att man lägger sig tidigare på helgerna än under veckorna. Men med en god bok så är det såklart helt OK. Tack och lov finns det mängder av goda böcker som man ännu inte har läst. Hur skulle livet vara utan dem?

Men imorgon arbete liksom på söndag. Jag borde inte jobba men måste. Det finns att göra. Jag har ett tidsfönster och får utnyttja det. Jag älskar varenda sekund jag får befinna mig i de där tidsfönstren. De kostar. Ingen skall tro något annat. Fikarumsdrömmarna är aldrig beredda att betala de där prisen. “Man skulle…” eller “Visst borde man…” eller “Tänk om…” men det enda man måste göra är att just “GÖRA” och sen betala priset. Ingen tackar en för att man lever ett skitliv. Man får bestämma sig för hur man vill leva och sen leva så. Annars kan man lika gärna plocka fram den skarpladdade pickan, gapa och trycka av. Lägger man patiens för att livet skall gå har man inget i det att göra. Svårare än så är det inte. Vi föddes inte för att vara uttråkade under ett helt liv.

Men jag skall gå och lägga mig. Läsa en timme eller kanske två. Ta det lite lugnt på förmiddagen imorgon helt i enlighet med helgrutinerna och sen vandra ner hit till kontoret och “förändra världen”. Japp, det är så jag ser på det här jag gör. Sen kanske aldrig världen fattar. Jag menar se på allt krig och elände, svält och fattigdom. Det är en hel del annat som världen inte fattar. Man kan lugnt jobba vidare alltså och behålla den där föreställningen. Skita i de där som aldrig något endaste ögonblick i sitt liv kan tänka sig att de, eller någon annan för den delen, en enda minut kan uträtta ett storverk. När det egentligen är precis tvärtom. Vi gör de där storverken varje  dag. Var och en av oss. ALLA gör dem. Det är bara det att det är jävligt få som får guld och priser och spaltkilometer som belöning för det de gör dem. Det flesta av oss får bara jobba på. Men gillar vi det vi gör, väljer vi att gör det vi gillar, så är ju inte det så jävla dåligt heller. Eller hur!?

God natt. Den som vill resonera i natt kan möta upp vid den stora björken nere vid stranden. Jag sitter ofta där och ser ut över vattnet i mina drömmar. Alltid roligt med lite sällskap. Sussa så gott.

 

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.