Studiodatorn brinner och snön faller

Snön faller och vi med den. Japp det snöar om man bor granne med Dalarna, Jämtland och Helvetet. Men får man sitta inne och inte behöver gå ut så fungerar väl det också. Det är liksom inget att göra något åt. Det är som det är. Men man behöver inte älska skiten. Verkligen inte. Man är ju varken skidentusiast eller skoterförare.

Spelar Beethoven Symfoni no 7 i A med London symfonikerna. Visst låter det märkvärdigt det där. Men det är inte därför jag spelar den. Den ligger bara med i min favis lista och följaktligen är den en favis. Beroende på mitt stämningsläge så rullar allt från detta till tyngsta hårdrock här i lokalerna. Det är så olika på dagar, vad som läker en spricka där inne i sinnets mest sårbara delar en dag är bara sövande andra, och det som  får pulsen att öka och jobbet att gå som en dans är bara skrammel en nästa dag. Det är olika. Men mitt liv vore inget utan musik. Jag har det på nästan jämt. Vet inte om jag kunde leva vidare utan.

Apropå musik förresten så kraschade studiodatorn här om dagen. Lät konstigt och luktade bränt. Bara att stänga av. Har inte studerar vad som hänt vidare. Men den har sannolikt lämnat in. Har ju inte tid ändå med studion som det ser ut just nu ändå. Men synd är det såklart. De där få luftfickorna när suget sätter in och jag kan sätta mig i studion och göra musik är värdefulla. Nu kan det då sannolikt ta ett tag innan det blir ett sådant tillfälle igen. Det är som det är med det där som med snön. Man kan inte göra mycket åt det.

Men mitt te är slut. Katten ligger kurrandes på min axeln. Musiken är på. Jag har jobb att göra. I alla fall det jag kallar jobb. Så det är bara köra. Denna onsdag i livet.