Jag använder förmiddagen åt att fylla i en ansökan till en tävling för IoT finansiering som EU utlyst. Det är såklart fullständigt bortkastad tid att fylla i de där formulären. Man skall vara kvinna, bo i storstad och var under trettio för att ha en chans och sen skall man ha visioner a’la Google fast det aldrig någonsin har skapats ett “Google” från ett sådant här sammanhang. Aldrig någonsin och kommer aldrig att göra. Det är de som har lön från att administrera de här projekten som är de verkliga vinnarna. Precis som det är i varje näringspolitiska stiftelse i Sverige också.
Men det är såklart som vilket lotteri som helst det där. Tar man ingen lott så har man definitivt ingen chans. Och någon promilles chans finns det väl i alla fall att någon skulle orka sätta sig in i vad det handlar om och därmed förstå. Då vet jag att jag har dem i min hand. Men hur kommer man dit? De flesta orkar inte förstå eller har inte kunskaperna att förstå. Det var ingen skillnad när Internet rullar ut och det är ingen skillnad nu när IoT/m2m rullas ut.
Ja, ja, vad är tre, fyra, fem, sex bortkastade timmar om några år. Det är så man får se det. Sen jobba vidare…