Det står en björn och vrålar ute på gräsmattan. Hade jag varit full skulle jag ha trott att det var en isbjörn men jag är spik nykter så brun är den helt säkert. Definitivt en raggig brunbjörn. Jag är ganska säker på att det är björnkramar som står där och vrålar. Avsked. Perssons pack avslutar ikväll. Det är slut nu. Limpan tar båten eller kanske flyget fyllsjuk till ön imorgon, mellanlandar innan Franska kullar och medelhav. Senare. Jag tar en fåtölj och kastar ut genom fönstret. Björnen tittar förvånat på mig och rusar till skogs. Jag skiter väl i brunbjörnar. Det hade varit annat om det varit en isbjörn. Brunbjörnar har aldrig satt sig på mig. Det är de fega och lismande som gör det. De sänker mig hela bunten. Och isbjörnar såklart. Dem klarar jag inte.
Men det är sent. Jag har en bra bok. Har letat en bugg större dagen med stigande irritation men hittat den. Men hjälper det? Nej! Det här är en sådan där dag när jag borde ha suttit i studion. Inte kodat. Nej lekt rockstjärnan där i studion några timmar och gjort musik som nästan ingen lyssna på. Det jag skiter i precis som jag skiter i om någon endaste en läser de här raderna. Fördelen med att vara varg. Man behöver inte de andra. Ingen endast en. Det är därför man bor i Lo(o)s. Här kan man lugnt leva i sin landsflykt från världen. Sitta där på kullen med det gula huset omringad av björnar och människor som aldrig någonsin kan samarbeta. Eller kanske kan de det. Jag vet inte.