Måndag morgon och jag längtar till kontoret redan när jag är upp vid fyratiden i natt. En ynnest att känna så. Några miljoner skulle vilja byta med mig och själv ha den där känslan en måndagsmorgon, men inte ens två orkar avstå en endaste krona för att uppnå det där. Men jag kan såklart inte leva andras liv och de kan inte leva mitt. Man väljer sin väg och alla står vi där en dag och är gamla män och kvinnor som ser tillbaks på ett liv och känner oss tillfreds med det vi gjort eller också gör vi inte det. De som är mest missnöjda i det där ögonblicket är alltid de som lever sina liv utifrån andras värderingar istället för sina egna. Man måste lära sig att ett “bra” från sig själv har samma värde som ett “bra” från någon annan och definitivt har mer värde än ett “bra” från någon upphöjd. Att vara någon i andras ögon har försumbart värde i förhållande till att vara en godkänd människa i sina egna ögon. Över sig själv kan man bara fälla domarna i sin egen domstol. Alla “framgångsrika” lär sig det om inte förr när framgången får dem att spy för första gången.
Lillkatten kryper in under täcket. En som älskar en. Ja, på katters vis då. De är mest intresserade av sig själva, men just den här katten gillar mig av någon outgrundlig anledning. Jag tar tacksamt emot när hon lägger sig nära och rent av trycker sig emot mig. För fruar ligger väl oftast ocoola gamla gubbar ganska långt ner på den där listan nu för tiden. Man passeras av barn, bröder och gamla föräldrar. En inventarie har man väl blivit. Och barnen, ja, de har nog med sitt, precis som det skall vara i deras ålder. Man har liksom bara den där katten egentligen. Fast man är inte ensam på riktigt. Det är viktigt. När man bara har två år kvar till sextio så är det bland det viktigaste. Det är bättre att ligga fyra, eller femma eller sexa än att inte vara med på listan alls.
Det skall regna idag också och jag tar tacksamt emot. Deadline för krönika till Hälsingetidningar på tisdag. Den bör förberedas. Vidare jobb med release. Borde kunna börja knyta ihop säcken denna vecka. Regnväder hjälper till med allt det där. Ger jobblugn. Ser på långtidsprognosen att det skall bli kallare. Rent av kanske lite snö till nästa helg. Men bara snöblandat. Man får hoppa på det bästa och att det stannar där. Men först nu en jobbarvecka. En som sprutar iväg med samma hastighet som alla jobbarveckor före den. Snart står man där och det är fredag igen. Oftast utan att ha hunnit med allt det där man försatte sig att hinna med. Men det är som det är. Jag känner mig utvilad efter en helg med en ledig lördag och det är precis perfekt och bra. Det är liksom bara att köra nu och ta tag i den här oskrivna ljuvliga veckan. En bra morgon helt enkelt. Nu kör vi. Ljuset är tänt. Musiken snart på.