Jag har en sådan där oinspirerad dag. det jobbas, javisst, men inte med full kapacitet. Tankarna flaxar omkring som kråkor i en storm. Det är som det är med de där dagarna. Man får liksom acceptera dem för vad de är. Givet att man helst vill vara utan dem. Vill ha full fart varje dag men det går bara inte. De är ett måste de dåliga dagarna också. Jag har lärt mig det.
Det är fullständigt tyst här i huset nu. Inte ens katten som ligger här bredvid mig snarkar så att det hörs, vilket annars är brukligt. Ja och jodå det “tjular” lite lätt i mitt högeröra, Marshallörat, det som var vänt mot Marshallstacken en gång i tiden när det begav sig. Men annars hörs inte ens hårddiskarna eller fläktarna på datorerna i denna stund. Inaktivitet var det. Men jag hinner såklart bara skriva det där så börjar disken på min gamla windows bärbara leva igen. Den går på nåder den där datorn. Tre gig minne är precis på gränsen och inte heller processorns är väl av senaste snitt. Så har det alltid varit. Jag har suttit på gamla grejer jämt men gjort ganska coola saker ändå. Det är liksom inte där det sitter. Även om moderna grejer såklart hjälper. Men jag är en snål jävel när det kommer till sånt. Det skall köras slut på.
Men jag tror jag skall ge mig och hoppas på morgondagen. Antigen blir det sämre eller också blir det bättre. Det är liksom bara så det är. Under tiden får man kämpa på. Fördelen med att gå och lägga sig lite tidigare är såklart att man hinner läsa ett eller två kapitel extra. Det är bra. Lyx. Så det får bli på det sättet. Men först fylla pellets då. Suck. Det skall man hålla på med nu tills Bergsfinkarna invaderar kullen. Sen kan man stänga av pannan och låta maskineriet vila. Men hur långt är det inte dit då? Det vill man verkligen inte tänka närmare på. NEJ NEJ NEJ. Godnatt!