Det är galet såklart. Stundtals den här veckan har jag kompileringar på gång på maskiner som står i sex olika delar av världen plus mina egna. Det rullar fram resultat på fönster lite överallt. Min Windows maskin går på knäna som vanligt. En vanlig backup och kodande är för tufft för den. Google backup blir man antagligen satt på att koda på som något slags straffarbete där borta på Google Inc. Koden verkar i alla fall vara rena skiten. Äter upp allt minne den kan. Ja Chrome är väl inte långt efter. Men de som sitter där har väl 32 gig i sina maskiner. Då märker man inte sådant där och kan man inte programmera på det så…. Hade mördat den där programmeraren om hen funnits inom armslängds avstånd idag Helt säkert. Armarna om halsen och sen tryckt till och inte släppt. Förbannad alltså. Stressad. Illa.
Vill få iväg det här nu. Trött som två cykelställ men lyckas i alla fall raka mig idag. Det är bra. Skägg kliar så förbannat. Imorgon skall jag få till en beta på windows setupen. Hoppas jag i alla fall. Man hoppas för mycket oftast. Sen har jag två större grejer kvar och e lista som är en mil lång med mindre grejer. Tid, nej det har jag ingen egentligen. Den 23’e är måldatum. Precis om en vecka alltså. Gissa om jag skall jobba i helgen!?
Man borde vara ute i naturen den här tiden på året. Inte sitta här. Jag har knappt varit ute de senaste veckorna. Jo förra lördagen en stund under motorhuven. Illa är det. Det är inget riktigt liv det här. Ändå så är det ju mitt liv. Jävligt illa om man skulle våga fundera vidare i de banorna, men det passar man sig såklart jävligt noga från att göra. Där finns återvändsgränd och depressioner. Ibland får man leva i förnekelsens förlovade land och låtsas vara evigt lycklig där. Ändå så är det då så att jag kommer ner till kontoret varje dag full av lust. Var kommer den där lusten ifrån egentligen. Visst måste det väl ändå vara en allvarlig skada där uppe i huvudet. Från det tillstånd jag är nu när jag sitter och skriver det här – helt slut så att jag nästan inte orkar resa mig – till sugen imorgon. Det behövs bara en timme med en bok och några timmar sömn så är man på banan igen. Vi är jävliga på det viset vi människor. När vi stänger av tv apparaterna och börjar leva i alla fall.
Men jag måste pallra mig upp, eller faktiskt snarare ner först och fylla pellets. Det skall brinna det där innehållet i säckarna. För freden och för att hålla Ebola borta. Oklart om det hjälper. Men varmt i huset blir det som en sekundär effekt av det hela. Amen på det. Man skulle nästan kunna tror att jag är så uttröttad att jag blivit religiös. Men Amen är det längsta jag sträcker mig åt det hållet. Faktiskt. Det tror jag på. Det och tomtar.