Det är en underbar dag ute. Inte ens jag kan låta bli att gå ut en stund. Vandra omkring där bland de orangea lönnlöven och den döende växtligheten tillsammans med älskad frun. Känna att det inte behövs någon jacka fast det snart är november. Njuta av det som antagligen blir den sista värmen. Men vem vet sådant såklart. Det kan blir mer eller mindre. Tekniska framsteg har liksom inget att komma med där. Som bäst lyckas man förutsäga vädret sju till tio dagar framåt och når 60% träffsäkerhet. Ja det där gäller också morgondagens väder. Man kallar det vetenskap och stora mänskliga framsteg men pratar inte så högt om att om man kastar en tärning och förutsäger vädret från dess resultat så når man 50% träffsäkerhet. Men det är klart, tio procent är tio procent ändå. Det är kaos som styr väderleken, det finns ingen ordning att kunna förutse något ur egentligen. Men de fysikaliska lagarna gäller såklart. Högtryck fyller ut lågtryck. Jorden snurrar åt det håll den snurrar åt, det finns daggpunkt och fryspunkt osv. Tillsammans ger de 10% av förutsägelser genom uppgjorda modeller och med mer kraft i datorerna kanske 15%. Ingen förutsäger väder ett år framåt. INGEN. Den som säger sig kunna göra det är en charlatan och pseudovetenskapare. Det vet man. Förutsägelser som tärningskast är vad det är sådant prat. Samma och lika som att titta på abborrfenor och förutse från dem. Jag nöjer mig alltså med att konstatera att det är varmt idag. Varmt för årstiden. Som det säkert varit hundratals gånger de senaste tusen åren. Det är som vanligt hur det än är liksom.
Men så länge kan såklart inte sådana som jag vandra omkring i underbar. Det finns jobb att gör och det görs inte av någon annan. Så snart sitter jag då här inne på kontoret igen. Det är som det är med det. Idag önskade jag att jag kunde ha stannat ute som en vanlig människa. En normal.
När jag skriver klart det här är klockan tolv. Jag skall alldeles snart gå och lägga mig. Boken väntar. Den som stänger av alla jobbtankarna som snurrar i huvudet, mer och fler nu såklart än annars än annars eftersom allt är intensivt och härligt men då skall man veta att det snurrar rätt bra där annars också. Utan boken som övergång mellan jobb och sömn är jag förlorad och fortsätter att fundera. Den stora faran det där. Sover man inte så bränner man slut på alt man har. Går in i den där håra tegelmursväggen och det med nästan förts. Man måste vila. Måste lära sig det. Så där ger jag mig idag. Livet går vidare, allt är gott. Kan man begära mer.