Categories
Betraktelser & Berättelse

Fem minuter kvar

grekland

Det är fem minuter kvar på den tid som står till förfogande för att få ut releasen när det var tänkt. Har väl anat en stund att det inte skall hålla. Men gillar det, det gör jag inte. Betyder jobb en helg till alltså. Gamla ocoola gubbars ork är på upphällningen och det skulle nog behövas åtminstone en hel dag på den gröna IKEA soffan med tänd brasa, god bok och en påse godis och med jämna insomningar med tillhörande snarkningar där på soffan. Men det är som det är. Är man inte klar så är man inte. Jag ansvarar ju för ingen annan än mig själv. Hade bara varit roligt med en release till Diwali. Inget annat. Jag har annat som står och knackar hårt på dörren dessutom. Det som måste tas tag i, Nu och om sanningen skall fram  egentligen igår eller kanske snarare för en månad eller mer sedan. Tiden rusar på och gamla ocoola gubbar hinner inte riktigt med.

Om jag nu skulle förväntat mig en belöning för det slit jag gjort den senaste tiden så skulle jag ha en oerhörd besvikelse framför mig. Numera är jag van. Man skicka ut och tystnad. Nedladdningsfrekvensen går upp lite. Det brukar vara allt. Men det är som att bygga ett hus långt ute i skogen som ingen besöker. Man målar och snickrar och fixar snickarglädje som man är stolt och glad över och som värmer ens hjärta när man sitter i bersån och dricker en kaffe en varm sommardag. Ja man är glad och nöjd över det där huset som man byggt. För man har gjort sitt absolut bästa när man byggt det. Man vet det och det kan ingen endaste en ta ifrån en. Resten är bara tajming och tur. Eller vänner.

Men det är en arbetsdag imorgon också. Skall man orka upp och bygga vidare så gäller det att vandra upp, lägga sig och greppa boken nu, läsa lite och sen sova. Men fylla pellets först såklart. Hulken kräver sitt offer innan man får sova också. Ute snöar det fortfarande. Men det skall vända. Den här gången. Men snart ligger de där i lugn och ro den vita “mööögen” som dom säger i Skåne. Man måste hålla med. För visst är det möög det där. Vackert. Det är sant. Men tametusan om jag inte heller satt på en klippa i Grekland eller Italien den här årstiden. Svettades lite. Ja småklagade lite över att solen lyser så jävla mycket…

 

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.