Man kan tro på mycket. Tomten t.ex, eller på Gud, eller på Djävlar, eller på kärleken eller på konton fyllda med stålar. Ja en massa andra saker också såklart. Själv tror jag definitivt på tomten. Ja djävlar har man ju träffat sin beskärda del av under sina dagar också. Stålarna känns inte så viktiga. Mat för dan och varma lokaler räcker. När mina 200 miljoner dollar sitter på kontot går det bra att fråga om jag tycker likaledes då också.Kärleken såklart, vem tror inte på den. Jag är en romantisk fjant och har alltid varit det. Har bränt vingarna när jag flugit för nära solen som alla andra romantiska fjantar. Det som hör till den där rollen. Och Gud då, han, hon, det, gud som jag fördrar som benämning. Ja är man uppväxt i Edsbyn så är man ganska trött på Gud och Jesus hit och dit och upp och ner. Jag har känt fler som kallar sig religiösa som är sanna djävlar än vad jag gjort utanför den där världen. Japp, jag har också legat på knä, gråtandes och bett till han/hon/det/gud. När ingenting annat finns så vänder sig de flesta åt det där hållet. Jag har till och med en överenskommelse om att att inte sätta pickan i mun och trycka av – BANG och slut – i förtid med den där guden. Men tror jag på han/hon/det/gud?
Vad jag direkt kan säga är att “han”/”hon” kan vi direkt lyfta bort. Någon personlig gud som bryr sig om och känner min existens det tror jag inte på. Ja kanske då när världen har rasat. Men alltså inte här. Om man sedan sätter DET == GUD och helt enkelt kallar “det där” för “det” så, ja, då tror jag på “det”. Inte som någon skapare alltså. Inte som någon som har fixat texter i koraner och biblar. Näpp. “Det” som det som är. “Det” som de fysikaliska lagarna beskriver. Eller försöker beskriva. “Det” som matematiken pratar om i sina formler. Japp “Gud” liksom fast “det”. På det viset är jag en religiös jävel. Mina böner går ut som radiovågor ut i det där som är vi på samma gång, vi som också är en del av gud, eller “det”, vilket man nu föredrar. Allt det där andra – lösa fattigdomen , världsfreden och sånt – det får vi ordna med själva. Japp det får vi.
Under somrar i Uppsala kunde vi sitta och snacka om filosofiska frågor nätterna igenom. Miljön var den rätta. En låst avdelning på ett mentalsjukhus. Men ingen av oss var inlagda fast än vi platsade för det på alla sätt. Det var bara ett sommarjobb och vi kunde låsa upp och gå ut därifrån när solen tagit sig upp en bit på himlen. Nattvak sex eller åtta veckor under tre år med diskussioner för att hålla sig vaken natten lång. Men härligt. Saknar det där idag. Tyckte nog jag gjorde nytta ibland också. Jag kan vara bra på att lyssna. Men framförallt var det de där öppna diskussionerna där inga självklarheter eller regler finns. Men jag har såklart nog ändå med att leta buggar nu för tiden. Man har blivit en sådan där praktisk jävel. En som inget är att ha.
Promenaden fick jag ställa in idag. Inte för att jag är rädd för lite regn men fan vad det öste ner idag. På eftermiddagen blev det snö av allt ihop och en stund kom nästan julstämningen över mig i det ymniga snöfallet. Nu ligger den där snön och lär väl ligga. Ja det lyser upp, gör världen lite ljusare. Det är väl bra. Men kallare också liksom. Jag börjar automatiskt frysa hela vägen in till märgen. Men går jag och lägger mig nu, läser en stund, så kanske det är sommar när man vaknar. Sådant vet man aldrig. Godnatt!