Dagens promenad är såklart inte lik den andra dagar, precis som den före den inte var lik den före osv.
Det är tystnaden som suger mig ut dit.
Det tar ändå bara några dagar ändå så blir backarna lite enklare att att sig upp för.
Och byn där nere. Ja lite hemma är det nu i alla fall. Det som mest liknar “hemma” hur som helst. Det kan liksom inte hjälpas.
Det är gruvan som syns där borta på andra sidan.
Men det gamla kråkslottet är sig likt också när man kommer hem. Nu väntar lödning som kompensation för all frisk luft som lungor sugit i sig.