Sjuk igår. Jag vaknar på måndagsnatten och hela världen snurrar och kallsvetten flödar. Av någon underlig anledning är det så i nittionio av hundra fall för mig att det snurrar i huvudet när jag håller på att bli sjuk. Oklart varför. Men jag stapplar upp och letar upp en hink utifall snurrandet tar sin tribut och somnar sen vad det lider men vaknar såklart inte som den piggaste människan i världen. Alltså får det bli soffan-under-täcke-med-god-bok-dag.
Jag läser och sover. Gör det i ungefär jämna proportioner. Blir oerhört uttråkad fram mot eftermiddagen. Fyller pellets och hämtar posten. Fortfarande snurrig och slut som en uttjänt disktrasa, Får i mig lite mat och dricker en ny kopp te.Sover, läser och ignorerar de trehundra mail som ackumuleras i inkorgen.
Mot kvällen håller ledan av att inte orka göra något, på att ta kål på mig. Men jag är för slut för att vandra ner för trapporna till kontoret. Det är bara så. Så jag läser och läser och läser tills det liksom är godkänt att lägga sig i sovrummet igen och jag byter liggplats och läser och läser och läser lite till innan jag svårsomnad somnar.
Vaknar piggare idag. Inte helt alert, det skall villigt medges. Men i klaras-med-ett-jämt-intag-av-alvedon-och-kan-jobba tillstånd är jag helt säkert. Skall kunna hanka mig fram en dag. Det tror jag. Fru skall baka tunnbröd idag i bagarstuga, jag med tydligen, man får ställa upp. Bli bagare.
Klart ute. Man ser faktiskt den blå himlen. Det kan vara skönt och uppiggande efter många grå dagar. Tänk att alltid leva i det där grå. Att aldrig få se blå himmel och sol. Man skulle bli galen helt enkelt. Jag fortare än alla andra.
Näpp, nu skall jag dricka ur min tekopp och sätta igång. Försöka löda till en ny prototyp innan bagarstugan kallar, imorgon skall vi dra västerut, så veckan är ordentligt rumphuggen som den är ändå utan sjukdagar och externa sysslor. Men det är som det är med allt. Det är bara jobba på och försöka så gott man kan. Man kan liksom inte annat.