Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Andra December

Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan.

Hej tomten igen.

Jag håller mig undan. Tomtemor har nämligen bestämt att vi skall storstäda idag. Kan vi komma överens om en sak? Det finns inget som är roligt med att städa. Absolut ingenting. Jo det är klart det blir ju fint och mysigt när man är klar med själva städningen. Men att städa. Tvi! Blä! Fy! Så jag smet iväg innan alla vaknat i morse och tog pulkan med mig upp till Bergakungsberget. Ja, berget där trollen bor alltså. Tänkte jag kunde hälsa på dem och vila lite på samma gång. Där finns nämligen den bästa kälkbackarna som finns i hela världen och där tänkte jag passa på att ha lite roligt innan det blir allt för mycket tomtebestyr att ordna med varje dag. Då har man absolut inte har tid att åka pulka. Ja, tomten borde väl också få ha lite roligt någon gång kan man tycka. Eller hur? Inte bara jobba och slita och släpa jämt och ständigt. Så jag har packat ostmackor och en termos fylld med varm god choklad och naturligtvis en bytta gröt med mycket kanel och en stor härlig gul smörklick. Gav mig iväg tidigt i morse. Gjorde det försiktigt så att ingen skulle märka vad jag höll på med. Turligt nog sov alla när jag tassade på tå och så försiktigt och så tyst jag kunde smet ut genom dörren. Jag tror faktiskt att ingen hörde mig.

Solen har gått upp så det är inga troll i backen men man kan se på spåren att småtrollen har farit utför här hela natten. Troll är ju mycket för att leka och busa. Speciellt småtrollen. De sätter gärna krokben för både tomtar och andra när man är ute och går eller åker skidor i skogen. Alltid när man sen tittar efter tror man att det är en kvist man snubblat på men i själva verket brukar det vara ett gäng trollungar som lagt sin speciella snubbelkvistfälla där och nu sitter de i mörkret under en sten och fnissar åt den som ramlat kull där med näsan rakt i lingonriset eller snön. Lyssnar man noga brukar man kunna höra fnissandet. Speciellt kul tycker de ju att det är om det är jag, Tomtefar, som snubblar på näsan. Så mig händer det allt som ofta. Den där snubbelkvistfällan ligger där för jämnan när jag går i skogen tycker jag. Tomtemor lurar de inte så lätt. Hon har naturligtvis byggt en snubbelkvistfällsdetektor som hon bär med sig i skogen och den piper i lagom tid innan man själv ser något så fort det ligger en snubbelkvistfälla någonstans. Jag brukar få låna den där apparaten ibland men den piper så himla mycket att jag tröttnat på den. Hellre snubblar jag lite ibland än att höra det där eländiga pipandet hela tiden. Man vill ju höra fåglarna och vinden också. Även om man kunde klara sig utan trollungefnisset.

Trollen bor alltså här i berget. Ja det finns ju såklart en massa andra berg de bor i också. Men våra troll bor här. Här inne vaktar de sin stora guldskatt. Sover på dan gör de. Oftast hela. Ja utom de som har guldvakten. de är vakna och vaktar skatten noga. de älskar skatten. Här kommer ingen in i berget som inte har fått lov till det av Bergakungen. På dagarna ser man inga Troll. de är bara ute på natten. Troll tål nämligen inte solljus. Går de ut på dan så blir de förvandlade till en sten bara sådär. Tjoff, och så är de en sten. Man kan gå ut i vilken skog som helst och hitta massor av troll som blivit förvandlade till stenar. Både stora och små. Jodå de lever fortfarande där inuti stenen. de sitter där de sitter och har gott om tid att fundera över hur dumt det var att gå ut i solen, eller varför de inte gav sig hemåt tidigare så att de han hem till berget innan solen gick upp. Har liksom tid till funderingar där de sitter. Men de kan ju inte prata så så vi som inte är stenar förstår såklart. Sten får de vara i tusen gånger tusen år sen blir de vanliga troll rätt vad det är en natt igen. Så då och då händer ju såklart att en sten förvandlas tillbaks till troll. Då längtar de efter guld må ni tro och springer med en rasande fart – och ett högljutt tjoande – hem till sitt berg. Man hör det där vissa nätter. Människor kan bli väldigt förvånade när en stor sten har försvunnit från en natt till en annan. Du och jag vet bättre och varför såklart, eller hur!?

Skall man träffa trollen så får man alltså göra det på natten. Om man nu inte kliver in i trollberget såklart. Men dit släpper de ogärna in någon. de är hemskt rädda för att deras guld skall bli stulet. de älskar nämligen sitt guld. Det är det finaste, vackraste, dyraste, sötaste, goaste som trollen vet. Ett troll kan definitivt inte gå ut innan det först har tagit sig en ordentlig titt på guldskatten där den ligger i ett jättestort rum fyllt med ett berg av glänsande och strålande guld. Där tittar de noga och länge så att bilden av det glänsande guldet riktigt fastnat där i huvudet och lukten av det goda underbara guldet finns kvar i näsan länge. Sen kan trollet röra sig ute ett tag. Om det är natt alltså. Men det dröjer inte så länge förrän trollet börjar längta efter guldet och helst vill ge sig av hem igen. Krama guldet. Pussa guldet. Slicka på det. Ligga på guldhögen. Rulla sig i den underbara guldlukten. Sa jag att troll älskar guld?

Det fanns en tid när troll inte alls var så snälla. När de knyckte saker, rövade bort barn, levde rövare och bråkade. Det mesta av guldet är kvar från den tiden. En del kommer från sånt de hittar ute i världen idag. Mest borttappat guld. Då brukar trollen snabbt vara där och snappa åt sig det. Deras näsor kan nosa upp borttappat guld på flera mils avstånd. Troll är inte så mycket för att arbeta själva så även om de vet mycket väl att det finns massor av guld också i själva bergen så föredrar de att andra plockar fram det. de är väl inte riktigt slöa direkt men inte så sugna på att jobba heller. Mat är ju inget problem för troll. de äter nästan vad som helst. Kvistar tycker de är hur gott som helst. Sand och småsten är som smågodis. Kottar är mums för troll. Ja ni fattar. Troll klarar sig liksom. Jag blev en gång bjuden på en födelsedagsfest hos trollen. Bergakungen själv fyllde 900 år. Det var naturligtvis en riktigt stor trollfest och det var troll och annat folk från alla möjliga ställen inbjudna. Vi andra hade finkläderna på oss och trollen hade för ovanlighetens skulle både tvättat och kammat sina svansar. de är stolta över sina svansar. Det svarta håret hade de glömt såklart. Det var lika rufsigt som vanligt. Men vem skulle egentligen känna igen ett troll som kammat sig så det var kanske lika bra det. Man skulle liksom trott att man kommit någon annanstans. Jag har alla fall aldrig sett ett kammat troll. Svart, långt, spretigt, rufsigt hår hör liksom till troll. Men nu var det trollfesten vi pratade om.

På en stor platt klippa inne i trollbergets näst största sal (skattkammaren där guldet finns är störst såklart) hade trollen dukat upp alla godisrätter de kunde komma på. Det var grankottar inrullade i skägglav och doppade försiktigt i en kall skogsbäck. Småsten i spruckna snäckskal från medelhavet som tilltugg. Tunna uppvärmda tallpinnar som legat över röken från en skogsbrand. Som en läcker efterrätt runda stenar från det stora vattenfallet i Afrika serverade med is från de största glaciärisarna i alperna. Plus massor, och jag menar verkligen massor, av andra trolläckerheter. Svårtuggat för oss andra men trollen lät sig väl smaka såklart. För att inte vara oartiga fick vi tomtar och nissar låtsas äta lite sten och kottar och försiktigt spotta ut i handen och snabbt smyga ner i en ficka när ingen såg. Den blev ganska full efter ett tag. Bergakungen fick en jättestor röd sandsten i present som alla trollen sparat ihop till. Ja eller om sanningen skall fram så hade en grupp letat upp den. Sandsten är ungefär som choklad för troll förstår ni. Mums helt enkelt och sånt som troll inte kan få nog av. För säkerhets skull fick han också en skottkärra med skiffersten. Fina tunna flata stenar som trollen äter ungefär som vi tomtar äter chips.

Oj nu börjar klockan bli mycket. Nu blir det full fart nerför berget i min brandgula racerpulka, speciallyxmodellen med fartränder. Bäst att vrida tomteluvan bak och fram utifall Tomtemor är ute och spanar. Vi hörs imorgon. Förresten har vi fått in en del rapporter om barn som inte äter upp sin kvällsmat. Skärpning. Nära jul nu. Ni vill väl ha julklappar? Hej då…. Ohhhhhhhhh…. hjälp………. hej vad det går………… ohhhhhiiiii….

Tomtemor här: Tomtefar tror att jag inte vet att han smitit iväg till Bergakungsberget men jag hörde honom allt när han smet i morse. Men ibland är det inte så lätt att vara Tomtefar heller. Speciellt inte såhär före jul så då och då måste min älskade Tomtefar få smita iväg och åka pulka. Han tycker ju det är så roligt. Han får hjälpa till och städa imorgon istället. Håll tyst om det här snälla ni. Tala inte om för tomten att jag vet precis var han är. Alltid.

-4.2 grader under snön. -18.8 i luften. Soligt. Renarna kom precis hit. Nissarna mår bra. Trollen snarkar. Full produktion.