Ulf Lundell skriver sin blogg på en skrivmaskin och sedan får någon annan skriva in den på dator. Han kan inte skriva på annat sätt, som de som inte kunde skriva skrivmaskin utan krävde blyertspenna före honom. Den smyger sig på en ålderdomen. De som inte kan förändra sig och anpassa sig skall dö och försvinna bort. Ulf Lundell och jag. Ja och en hög andra.Men han är lika gammal som brorsan. 1949. Sju år äldre än mig. Urgammal. En gubbe.
Jovisst jag har i alla fall anammat datorerna. Men runt omkring mig i min generation finns de som inte gjort det. De är fler än de som faktiskt tagit dem till sig. Som inte vill. Som inte kan. Men att man i alla fall hänger med där är inget att yvas för. Man kan försöka slå på P3. Lyssna en kvart. Försöka stå ut. Inse att man växt till sig. Att man inte är med längre. En dinosaurie, en kvarleva från förr.
Ändå är det liksom skönt att inse det också. Men två år kvar till sextio kan jag aldrig ta in. Går inte förstå. Jag kan stå där framför spegeln också och inte fatta. Femtioåtta i November, femtionio nästa och sen sextio… Ja om inte den där terminerade hjärtattacken eller stroken eller den utsvultna kräftan börjar äta på en. Då slipper man den där dan. Tretti, fyrtio och femtio kändes inte sådär. Men sextio. Det går liksom inte komma ifrån att man närmar sig döden. Tio år kvar att leva om man blir lika gammal som farsan. Inte så jävla mycket att spela på.
Men i alla fall är jag inte en sådan som lägger mig ner och inväntar döden ännu. Inte ännu, vem vet kanske sen. Full fart hela vägen in i betongmuren gäller. Åtminstone där, och om, dör jag lycklig. Ja det är den enda önskan man kan ha i det där. Att det går snabbt. Att man slipper morsans förnedring. Att sakta försvinna bort och leva i ingenting tills den dag en läkare bestämmer att man inte skall matas eller ges vätska längre. Jodå visst tillämpar vi dödshjälp i Sverige också. Nej tjoff och borta är grejen. Kanske kan man få önska att man kan få utropa “JA jävlar!!!” innan sista andetaget. Så att de som hörde det får något att fundera på. Ja så får det blir.
Ja sextio alltså. Ulf Lundell är 65. Han behöver unga kvinnor för att bli yngre. Åtminstone det behöver inte jag. Men man vänjer väl sig. Precis som man gjort med tunt hår, stor mage och allt vad det är. Ja jag är nästan säker på det.