Jag har en gammal vän som bor nära Ales stenar. Han brukar åka dit när det är sommarsolstånd och när det är vintersolstånd. Som idag alltså. Det är lugnare där på vintern än på sommaren. Mindre folk och mer tid för egna tankar. Jag är såklart avundsjuk som fan på den möjligheten. Här får man lägga ut stenformationer själv eller åka till Jolls trädgård. Se där ännu en man vars minne är bevarat men där hans belackare är begravda och bortglömda.
Mer natt än idag blir det alltså inte. Imorgon en minut mer ljus. Ja jag vet att jag skrivit det där redan. Men vad i helvete har kyrkan/synagogorna/moskéerna och deras företrädare liksom att komma med i jämförelse med ljusets återkomst. Mirakel? Men det är klart alla måste få tro på sitt. Det tror jag också på. Frihet att tänka fritt är bland det viktigaste. Men det är klart det spelar ingen roll hur mycket frihet man har om man svälter ihjäl eller dör av de enklaste av sjukdomar. Saker hör ihop. Vi måste hjälpas åt för att värna det där enkla och se till att alla får del av det.
Imorgon skall man handla inför julen. Delta i miljardöverföringarna från fattiga till rika. Hämta gammal son också som kommer med tåget från Uppsala. Det skall bli roligt att ses igen. Tiggarna kommer att sitta där utanför butikerna som de alltid sitter utanför butikerna. Nog helvete skall de ha en slant. Den som påstår det där är det lätta och enkla livet kan sätta sig där själv med en mugg i sju minus.
Huvudpersonen i boken jag läser frågar sig vem som skulle komma och hälsa på med vindruvor om hon blev sjuk. Hon kommer upp med några namn. Får mig att tänka på samma sak. Kommer inte upp med några namn. Var det värt att leva livet på det sättet?
Förutom handlingen imorgon som innefattar a4-listor, kyrkogårdsbesök och allehanda andra besök så är jag mer eller mindre bortkopplad från julen nu efter avklarad städning. Egentligen skulle jag väl städa här ner på kontoret också, det är sant, Men det här är numera en mansgrotta, det kan inte hjälpas. Tar det sen och sitter och rättar lite buggar som jag inte hunnit med tidigare. Det är julpyssel som heter duga för en uråldrig programmerare. Egentligen skulle jag väl skriva den där julhälsningen här på bloggen men känner mig inte riktigt i moden ännu. Kanske imorgon eller kanske inte alls. Det blir som det blir.
Dags att dyka in i koden igen. Vila i massor av dagar snart. Adlibri paketet dök upp idag. En av de viktigaste komponenterna för en god och lyckad jul. Inga tekniska böcker i år som det så ofta varit (läs oftast) förut. En eftergift åt åldern. Jag tror inte ens jag skall ta med mig kollegieblocket upp den här helgen. Förfall inlett alltså…