Stalin dödade 40 miljoner människor i Sovjetunionen, 2:a världskriget kostade ytterligare 8 miljoner. Fyrtio miljoner människor dödade. De flesta med 9 gram i nacken. Dödade pga av skvaller, för att de tänkte annorlunda, för att de var “de andra” (japp ni känner igen det va?), för att en galning släppte loss vargarna bland människorna. Allt enligt devisen “Krig är fred”. Det finns somliga ibland oss som fortfarande tror på det där som en metod. Man kan bara stilla önska att det finns ett eget mycket plågsamt helvete som väntar på var och en av dem.
Vilan är väl över nu då i egentlig mening men läser i soffan idag också, äter praliner, dricker julmust, dricker gott kaffe från Uppsala, somnar en stund och läser och löser och läser och njuter av varenda minut. Det där ryckande i synapser som brukar uppstå efter bara en dags vila infinner sig dock inte. Jag trivs gott med det där slöandet. Skulle kunna fortsätta några dagar till, men nej, nu får det vara nog. Vi får upprepa det hela under nyårshelg igen.
Läser bra böcker. Inne på min tredje. Den bästa hittills. En sådan där bok som kommer att stanna hos en för evigt. Jag känner det redan efter några kapitel. Den här historien blir en del av mig, formar mig, omsluter mig. Härligt. Stalin grejen ovan är en bisak från en av de andra böckerna jag läst under helgen. Man formas och känner i det man läser. En annan bok blir mest ett tidsfördriv. Som en helan och halvan film i unga år, men det kan fungera en dag det också. Mitt liv skulle vara ganska tomt utan böckerna. Det är inte svårare än så.
Vi tittar på TV också. Serien om Astrid Lindgren är magnifik. Viva Hate likaså. Man känner igen sig så att det gör ont. Utspelar sig en massa år tidigare, javisst, men det vara samma sak också i en by som Edsbyn. Det liksom känns som man vill sitta och snacka gamla minnen med någon som var med när man ser den. Men de finns såklart inte där. Jag blir förvånad av den där känslan egentligen för jag är inte mycket för att gå bakåt, framåt, alltid framåt, är mitt motto. Men just den där serien trollar fram en speciell längtan.
Minus femton ute. Imorgon skall kylan slå sig. Det skall bli mildare mot tisdagen. På kontoret är det bara femton grader. Jag drar på ett till element så att jag förhoppningsvis kan sitta här imorgon.
Men nu skall jag dyka in i min bok igen. Njuta av att ligga och läsa någon timme till. Jag vet att årets mörkerperiod inleds nästa vecka. Tiden efter nyår till Vasaloppssöndagen. Jag behöver all hjälp jag kan få för att överleva nu fram tills koltrastens sång ljuder över kullen igen. En bra bok är en god sådan hjälp. I allt det andra är jag själv den ensamme kämpen.