Vi skulle väl egentligen inte spelat där. Vi stod ju där och repade bara för att det var skoj. Men var det ens skoj!? Nej jag vet inte. Upprepning bara kanske. Samma sak flera decennier senare. Bara sämre. Men det är kul med mål och utmaningar så varför inte en spelning just där när sommaren var ung och vi som spelade lika gamla på en träscen som vi var i den svettiga replokalen. Man måste se klart. Vi fick väl den där spelningen för att follan, vår trummis, var chef över en av de ledande i arrangörsstaben. Det vanliga, slicka uppåt, sparka neråt. Några andra illusioner hade jag inte om anledningen. Ett yngre band, ett hungrigt band, borde ha fått den där platsen vi fick. Det hade varit det rätta. Nu ville någon smörja sin chef.
Det sas att det kom över tusen personer. Jag såg ingen. Eller såg i alla fall få. Soundcheck var det aldrig tal om. Upp på scenen och kör utan att höra ett skit av sig själv. Jag hatade varje oproffsig minut av det. Varenda sekund. Varenda millisekund. Varje naonsekund. Ändå övertalades jag att göre en liknande grej på hösten också. Överst på affischera stod vi. Vi förtjänade inte ens att stå med. Samma grej. Ingen soundcheck. Upp på scen och köra. Vansinne. Jag hatade varje sekund av det igen. Vår tid var ute för flera decennier sedan. Jag visste det redan tidigare. Där och då, 2003 märktes avståndet till 1978, man kan aldrig komma tillbaks och jag har aldrig haft en längtan tillbaks. ALDRIG! Därför var alltihop fel. Tidsperioder krockade. Det höll på går helt åt helvete.
Men man gör vad man gör. Det kan man aldrig hjälpa. Man får stå för det. Att ångra sina beslut tjänar inget till. Men fel beslut var det såklart. Helt klart. Och där och då begravdes vi då på riktigt till slut. Skruvar skruvades hårt fast på AIR kistlocket. Två meter ner i jordenen sänktes den sedan ner. Skottades över. Blev maskföda. Gjorde äntligen nytta. Inte ens förtjänade vi att bli ihågkomna efter de där reunion-spelningarna. Utan dem kanske, men inte med dem. Definitivt inte. Fel beslut helt enkelt. Ett misstag.
Film från spektaklet: oje 4