Jo det är lite segt här. Antar att läget är detsamma hos alla andra som jobbar idag också. Den där soffan, praillnerna och gomaten har liksom bäddat in en i ett skumtomteliknande hölje och där sitter man och kan liksom inte komma igång på riktigt. Arbete finns det. Det borde både inventeras och bokföras och kodas men det vill sig likförbaskat inte. Bara för att bryta det där integöranågotstirrande sittande vid skrivbordet så går jag ner och fyller på pellets. Det behövs inte många säckar varje dag för att hålla huset varmt i dessa tider. Hallelulja på den. Men halt blir det, snö rasar från taket. Så jag går ut och skottar fram garageporten. Tung blötsnö. Jag flåsar. Sandar lite sen. I helgen har isgatan här utanför fungerat som en vallgrav. Ingen kommer levandes fram till dörren helt enkelt. Bäst för allas lugn het enkelt.
Vi har liksom fått orkansäsong här i Sverige också. Har ni tänkt på det? Starka vindar i slutet av December och i Januari. Man får liksom hålla i hatten. Det finns ingen annan lösning på problemet. Men den här gången verkar det som om vi klarar oss ganska bra i mellansverige. Hallelulia på den också.
Vadan alla dessa hallelulja kan du undra. Har han gått och blivit religiös den ocoole gubben. Men du kan vara lugn.Det Edsbygenererade föraktet för de religiösa församlingarna och dess människor sitter djupt rotat i den här gubben. I inga andra sammanhang har jag mött fler och mer onda och själviska människor än bland dem som säger sig vara guds barn. Allt det där är bara en ursäkt för att få vara egoistisk och tycka att “jag” förtjänar en plats nära Jesus och den store guden för att just “jag” är en bättre människa än alla andra. Snacka om högmod.
Fast nu börjar det rycka lite lätt i kodhjärnan. Det är gott och välbehövligt en dag som denna. Vinden tilltar där ute. En hund skäller på andra sidan dalgången. Från dragspelarens hus syns inte en rörelse och hos grannen börjar man sakta vakna.Det är en ny dag på gång för människorna. De riktiga människorna. Själv tackar jag han/hon/det/gud när lillkatten kryper ner under täcket och lägger sig tätt intill mig. Det är liksom “tycka om” på riktigt utan ett uns av inställsamhet. Hon skiter i att jag är gammal och ful och har stor och tjock mage. Hallelulja på den också.