Jag tänder ljuset, har precis äntrat kontoret. För trött för ett leende när jag stiger in igenom dörren, men magen ler ändå i den där gokänslan, kurrar till, här vill den vara, och jag vet att hjärnan och resten av kroppen är med på det hela också. Jag kliver upp sent. Men inte för sent. Sover en timme längre än vanligt. Det är liksom halvhelg de här dagarna. Men jobba skall jag såklart. Det finns mycket att göra och livet är kort.
Nu är det oxdragarveckor. Julen skall bort, mördad gran skall kastas bort. Än finns det kakor och praliner kvar. Rester av det stora vansinnet, det goda livet. Frysen får svälja allt det där. Själv måste jag ut och promenera. För livet. Jag borde ha kommit ut redan, beblandat mig med uppförsbackarna, de kalla vindarna och den riktiga världen. Men slöheten binder fast mig i stolen och koden. Jo jag gillar att sitta där, men vet också att promenerar jag den där timmen om dan så orkar jag mer, mycket mer, tar igen den där timmen, som innan man går ut, känns som man kastar bort men som man efteråt är himmelskt glad att man la på en promenad. Endorfiner. Morfinets syster. Eller kanske är det bror. Vi är alla knarkare. De på höga hästar mest i skiten. Ingen klarar sig från beroendet.
Ja julbelysning och julkulor på bron åker iväg också. Fast senare idag. Om man orkar. Är det oxdragarveckor så är det. Då skall det inte vara så jävla glatt. Julen är mest ledighet för mig numera. Lite mat också, men mest ledighet. Ändå äter jag för mycket. Vem kan hålla sig? Men lite har försvunnit här. Inga ljusstakar i fönstren längre. Jo en i vindsfönstret. Den som syns längst. Tornar där över byn.
Det enda som annars händer är att vaxet i öronen tilltar och luddet i naveln likaså. Stoppa in pinnar i öronen har jag inte vågat mig på sedan den där tofsen fastnade. Skulle vara allt för skämmigt att komma dit till läkarmottagningen en gång till. Så vaxet växer till sig. Var i helvete kommer det ifrån egentligen och vad har det för funktion? Jag menar luddet i naveln kan man ju förstå var det kommer ifrån. Också syftet. Vad skulle människan annars syssla med under de svåraste av dagar. Men vax. I öronen. Till och med ost vore bättre.