Ännu en dag i mitt liv

Som en äkta Arne Weise tänder jag stearinljuset när jag kommer ner till kontoret. Ja där skulle man gärna velat skriva “kommer ner till kontoret denna morgon” men det är knappt att “förmiddag” fungerar. Det är bara genom att tömma huvudet på alla tankar som över huvudtaget finns där inne som jag lyckas komma upp. Och då är klockan nio –  jag halvdöd. Jag har haft sovmorgon till åtta, men snoooooooooozat till denna sena timme. Det är inte vanligt. Jag har normalt ganska lätt att komma upp på morgonen. Tror det är björnen i mig som vill ligga kvar där i sängen till våren. Jag menar vafan där har man verkligen en kamrat som hittat en bra lösning på ett problem.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har VSCP blivit nominerar till IoT Open Source project of 2014. Det är såklart roligt att vårt projekt kommer upp. Sådana här omröstningar har ett värde och det är att sprida att ett projekt som VSCP existerar. Att komma med bland de tre som prisas ser jag som uteslutet. Det krävs vänner och kontakter och användare för det och flera av de andra nominerade har det i överflöd. Men som sagt deltagandet visar att projektet existerar och därför blir också röster som tillfaller projektet viktiga. Varenda en! Så orkar du klicka dig dit och lägga en röst på VSCP så är det välkommet. Det här handlar om David mot Goliat det är inte svårare än så. David vinner aldrig utan sina vänner.

Solen tittar in genom de stora kontorsfönstren när jag skriver det här. Det droppar till och med lite från taket. Himlen är blå där ute och det är bara några kvarvarande molntussar som svävar omkring i allt det där där blåa. Man liksom drabbas av längtan att gå ut. Men hindras av arbete, eller låtsasarbete, eller lek. Man kan se på saker från olika vinklar. Hur som helst är det inte sådär jättevanligt med blå himmel och sol den här tiden på året. Man får tacksamt ta emot. Ja jag är ju lika trött likförbannat jag såklart.

Domherrarna har sin tid just nu vid fröautomaten utanför fönstret. De är vackra, vackra på ett alldeles speciellt sätt. Man kan sitta här inne och njuta av att bara se på dem. Utvecklade från dinosaurier. Om talgoxen var Tyronosaries Rex så tror jag domherrens ursprung var en vän växtätare på tvåhundra ton men en tio meter lång fjäderbeprydd svans. Ja och jag tror de lät på samma sätt då som nu. Inte fan vrålade t-rexarna, de sjöng vårens lov precis som talgoxarna gör idag. En krokodil jag känner minns den där sången som de sjöng om vårarna. Vi har jämfört våra minnen. De är desamma. Alltså är det sant. Krokodilerna var med och deras minne är det inget fel på.

Terrordåden i Paris är skit såklart. Man misströstar. Alla dessa dårar. De som handlar i han/hon/det/guds namn. Är så fega att de inte ens vågar stå för det de gör i egen person. Behöver han/hon/det/gud som ställföreträdare och skydd för att våga. De är monster såklart. Hatet föder de där monstren. Hatet som kommer ur “vi” och “dom”. Deras gärningar föder och göder just det där “vi” och “dom” och det är det värsta.  Det är där vi måste sätta stopp. Inse att vi inte är så olika. Att det inte finns något “vi” eller “dom”. Men jag ser inte de olika samfunden stå upp sida vid sida och fördöma det som sker. “Sida vid sida” är det viktiga här. Det är vara bredvid varandra, med en arm om varandras axlar, vi som inte tror på “vid och “dom”, som vi kan möta det här monstret och få det att smälta i solen.