Skumtomtarna är uppätna och asparna står raka som ryska soldater där de med största allvar vaktar berget. Julen är slut. Ja slut på riktigt. Slingan hänger kvar där ute på bron, är tänd, fast jag borde ha tagit ner den. Men var sak har sin tid, just slingans tid har inte kommit fast den lever på övertid. Granen är dock utkastad. Först mördad, sen klädd och förnedrad, avbarrad och sen utkastad ut i snön som en oönskad avklarad föredetting. Den skulle också stått kvar om det bara hängt på mig. Men där tog frun tag i saker och ting. Jag noterar att jag måste ta ner den där slingan idag. För att verka handlingskraftig.
Ja jag borde väl sluta där. Jag har ändå skrivit så många ord vid det här laget så ingen borde kunna använda det emot mig. Ja jag tror jag gör så.