Japp det snöar ute eller också har det precis slutat. Det är mörkt där ute. Man ser inte så bra. Hursomhelst har det kommit tillräckligt mycket för att få ut mig med den burrande maskinen imorgon igen. Det och en promenad till affären får väl bli motionerandet den dan. Ja jag måste komma igång med att röra på mig. Det ger ork och jag mår bra av det där. Resten skiter jag i. Det är ju inte precis så att jag skall ut och turnera.
Skriver för att slippa koda. Ja orkar inte mer idag. Tänker ge mig. Skall bara fylla pellets i den hungriga Hulkens mage. Ja den suger i sig. Hundralappar blir till tusenlappar. Mer och mer. Man är slav under det där monstret också. Precis som man är slav under så mycket annat. Kunde mänskligheten samarbete skulle färre vara slavar. Nu blir till och med de som inte behöver bli det förslavade. Fastkedjade i sin egen storhet och förmodade förträfflighet. Resten av människorna ropar hurra när en ny möjlighet att låna uppenbarar sig. Hurra för att sätta sig i skuld. Äga fast virtuellt äga, bara banken äger. Men det är väl samma sak med skulderna. De är virtuella. Luft. Eller inte. Slutar man betala på dem så blir de högst verkliga. Men vi står utanför det där. Fast inte. Men ändå. Svårt att förklara just det.
Men jag skall lägga mig som sagt. Bok finns. Katt som vill krypa under täcket finns. Fru bredvid. Jodå hon finns hon också. Lika tacksam för alla tre. Det är gott att leva också i den här åldern. Axel och prostata gör ont. Fast inte prostata än den här vintern. Men man får vara nöjd med det. Själen har klarat sig. Mår ganska bra. Om den får se havet då och då och Hälsingeberg andra gånger. Ja lite bra musik behövs nog också. Men ändå skulle det vara gott att ge sig ut på vägarna också när våren och värmen kommer. Bli luffare. Ja lador med hö att sova i finns ju inte längre så en modern luffare får väl ha tält med sig men ändå. Visst vore det skönt. Bara gå iväg och se vad som finns bakom nästa vägkrök. Se alla de där vägkrökarna på riktigt, Alltså inte sådär okännandes, blixtsnabbt som de passerar förbi när man åker bil. Nä lugnt och stilla så man hinner se och känna doften av blommorna där i diket. Ja jag tror det vore något. Något man borde fundera på. Något att göra när man står där och inte längre vet var man skall lägga sin energi. Bättre än att hoppa ut för ättestupan.
Men nä nu jäklar får det vara bra. Jag har inte tid med det här. Boken är synnerligen god. Ja det tror jag fast jag bara läst några sidor. Den håller mig vaken en timme. Sen somnar man väl. Om man vaknar igen det vet man inte i min ålder. Men fram tills nu får livet godkänt trotts allt. Alltid något.