Som vanligt damp de ner i brevlådan de där biljetterna till Guldbaggegalan. De är den där jävla Stormige som skickar dom där, varje år, i guldkuvert, med rätt porto och A-post. Men jag bryr mig såklart inte om att vare sig tacka ja eller tacka nej. Uteblir bara. Lämnar två tomma stolar och två oätna kuvert, ja matkuvert, vad fan trodde du?. Som vanligt alltså. Begravningskostymen håller inte för det där. Näpp. Och jag kommer nästan inte i begravningskostymen. Näpp. Så det blir ingen Guldbaggegala i år heller. Näpp. Kände jag någon som velat gå hade jag gett bort de där biljetterna såklart men nu känner jag ingen.
Det snöar utan att jag svär idag. Bara det är ett under. Men burrdags imorgon alltså. Motionera snöslunga och frysa. Burr ggr två. Enkel matematik. Tänker inte så mycket mer på det. Gör bara. Sotning också imorgon. Tidig uppstigning. Tänker inte på det heller. Går upp bara. Det är som det är med allt.
Stoppar min Dell i frysen under nyhetstimmen. Det visar sig vara för länge. Hårddisken fryser fast. Men startar gör den. Datorn alltså (inte hårddisken). Datorn har den lustigheten. Behöver kylas ner för att starta. Efter en stund nere på kontoret kommer hårddisken igång också. Ja man har de verktyg man förtjänar. Jag klagar inte. Näpp.
Kolsvart ute såklart. Men osnöandes. Vad det nu spelar för roll. En meter snö sägs prognosen vara för New York. Kaos. Innesittarväder. Kvarters[pub|bar]sittarväder. Mysigt. Om man nu inte måste ut. Då mindre mysigt. Bara onödigt. Men man kan bygga stora snögubbar. Den kapitalistiska tjuren snöar över på Wall Street. Skönt kan man tycka. Om man är socialist. Det är jag. Tror jag. För det mesta. Nästan jämt.
Fjärde plats i den där omröstningen. Det är som det är med det mesta. Man skall ha kamrater för det där också. Men det var förr man hade det. Inget man bör tänka på för mycket heller.
Näpp nu skall jag jobba. Det är som det är med det också.