Fredag den trettonde idag. Tydligen den första av fyra i år. Har inte kollat själv och källan är väl inte helt tillförlitlig eftersom det är P4 Gävleborg och Larry. Men det kan vara så. Hittills har det gått bra. Trotts att jag är skrockfull både nedärvt och efter att sågen in Gårdtjärn Edsbyn brann ner en dag som denna. Det är ungefär som dom som missionärerna lyckas omvända i främmande länder. Bäst att ta det säkra före det osäkra liksom. Två gudar måste vara bättre än en. Även om man måste smyga med den gamla. Den man får tillbe i smyg. Fast innan Larry sa att det var den trettonde så visste jag iof bara att det var Fredag. Ovetandes. Tillber gör jag inte. Så skrockfull är jag inte. Men stegar och fredagen den trettonde, ja, kanske.
Skotervrål över byn. Ett annat fredagstecken. Det brukar börja vid den här tiden sen fortsätter det till elvatiden på Söndag. Jag tolkar upphovet till ljudet som ren lycka. Jag vet hur stark längtan är efter att få plocka fram de där maskinerna på hösten. Möjligen är det bara älgjakten som ger upphov till en större längtan här uppe i skogen. Andras lycka har alltid smittat av sig på mig. Lycka och engagemang. Går igång på det. Gillar det. Så låt skotrarna vråla.
Alla dessa nyanser av grått. Jag hör recensenter säga innan de sett den “frågan är bara hur dålig den är”, de vet redan, vill inte känna efter eller tänka. Jag har varken läst böckerna eller kommer att se filmerna. Tror jag inte i alla fall. Men innan jag i så fall gör det så kommer jag inte säga att det är bra eller dåligt heller. Vi är dessutom olika. Det som är bra för mig behöver inte vara bra för dig. Omvänt också såklart. Jag sällar mig inte till dom som samlar poäng genom att ansluta sig till gruppen som inte läser “sånt där heller”. Det kan liksom vara lite credit att se saker som skit också. Man blir lie bättre då. Känner sig som en människa på högre nivå. Fattar inte att man genom att göra sådär hamnar hela vägen där nere i smutsen som en av de sämsta. Intelligentsian. Japp det finns folk som på allvar hävdar att de är med i den skaran. Sorry folks, inte jag.
Jobbmässigt en medioker dag. Städningen tog sin tugga av dan. Sen annat tjafs. Inte mycket kvar att dyka ner i koncentration på. Jag behöver veta att det finns några obrutna timmar framför mig för att kunna dyka ner och köra 100%. Finns inte den tillförsikten blir det bara halvgjort. Alltihop. Ingen ide att anstränga sig.
Gillar du knappar kan min mixer vara grejen för dig. Ett underverk. Billig. Köp. Nu!
Skriver man PO Tidholm, läser PO Tidholm, därför skriver jag PO Tidholm här ibland. Fast å andra sidan om jag skriver PO Tidholm en gång till så blir PO Tidholm förbannad. Kanske. Fast han ser snäll ut. Låter snäll i mail. Är nog snäll. Jag skall inte skriva PO Tidholm något mer. Inte en endaste gång till faktiskt. Utom om han säger att det går åt helvete med Hälsingland. Hälsingland är jag beredd att försvara. Varje gång. För jag tror inte på “gå åt helvete” mentalitet. Icke.
En enda önskan har jag nu. Att jag hade en förbannat bra film nedladdad på en sticka redo för att avnjutas ikväll. Som En oväntad vänskap. Den överraskade sådär härligt. Lämnade efter sig goda känslor så det räckte ett par månader. Vi snubblade bara över den liksom. Var inte beredda. Hade garden nere. Översköljdes av “BRA”.
Alla katter har förlåtit mig nu. Katter är sådana. De är inte långsinta. Inte som mig. Ja, jag är det. Inget jag är stolt över. Glömmer aldrig en oförrätt. Fast jag vill det. Vill kunna förlåta. Kan inte. Surar och muttrar i årtionden. Men inte katterna alltså. Att jag jagade ut dem med dammsugare tidigare idag är glömt nu. Nu är man helt OK igen. Katter gillar nämligen ocoola gubbar. Det är det bästa med katter. Alla andra gör ju inte det. Särskilt inte intelligentsian. Undrar om vi har en sådan i Lo(o)s. Och undrar vilka som i så fall ingår i vår intelligentsia. I Hälsingland är det ju lättare att veta vilka som ingår. De har ju startat akademi. Dom och någon chefredaktör. Läser inte lägre nivå än Kurdiska, Ryska eller Kinesiska förkrigsförfattare. Definitivt inte grått eller orginalspråksgrey heller. Collins går bort också. Svenska författare utanför SAK är uteslutna. Egentligen de i SAK också. Hur det är med Lo(o)s intelligentsia i allt det där vet jag inte. Jodå jag har gått en massa år på universitet jag också. Men intelligent blev jag inte där i Uppsala. Jag bara fattade hur lite jag visste. Men det var det bästa som kunde ha hänt mig. Däri ligger ödmjukheten inför livets mysterier. Anser man sig veta mycket missar man ju det där såklart. Ser det inte, eftersom man måste titta efter för att se. Men också sånt kan man ta studielån för och får som examensbevis. Inte dåligt alls faktiskt.
Men fredag alltså. Grön IKEA soffa väntar där uppe. Troligen ingen bra film. Finns nog ingen på Netflix. Definitivt ingen på tv. Så jag somnar väl. Drömmer om tisdag när det är fettisdagen. Det ni! Sveriges verkliga nationaldag borde det vara. För mig är det det. Vi borde vara lediga allesammans och vallfärda till bagerierna och moffa i oss så många som våra magar tillåter plus en extra för knoppen. Tur att det är alla hjärtans dag för och inte efter. För somliga. Eller också spelar också det väldigt liten roll. Som det mesta annat. Det mesta är inte så viktigt av det vi anser är så viktigt. Frihet och broderskap däremot. Viktigt. Men ingen orkar med det där idag. Det är liksom igår det där. Men jag tycker nog det håller idag också. Håller klockrent.
Med det önskar jag de som löser den här bloggen en skön helg. Det är lite synd om er eftersom ni verkar sakna ett riktigt liv. Kanske orkar jag skriva en rad i helgen också. Jag hoppas just du har annat att göra än att läsa den eventuella raden däremot. Speciellt imorgon på alla hjärtans dag. Då skall man pussas. Så varför inte ge sig hän. Pussa på och inte sluta. Det finns många att pussa bara man vill. Men för mig bara en. Såklart. Hoppa hopprep kamrater.