På andra sidan solen av Maria Ernestam
När den här boken inleds så tänker jag. “Jaha det är sådär våra kvinnor ser på oss, sina män”. Man känner ju inte huvudpersonerna ännu inledningsvis och ja mannen kunde ha varit jag.
Senare blir han såklart en annan. Långt ifrån den jag är och man förstår kvinnans tankar. Allt blir till en relationshistoria som tar tag i en, en historia om kärlekens tvivel.
Sen invävt i detta finns vänskapen med en annan kvinna. Den åldrade missionären. Hon som rest till Kina i orostider och till slut, mist allt, blivit fri. Och man förstår vad som menas med det. För visst är det så att man måste mista saker för att verkligen till slut bli fri. Måste förlora. Släppa taget. Är det inte det som mitt liv lärt mig också.
Jag gillar Ernestams böcker. Marionetternas döttrar är ett mästerverk, den här är härlig att läsa också och absolut sådär indragande infiskande så att man inte vill släcka den där lampan och sova när man egentligen borde.
Läs!