Det tar en kväll och en dag sen rullar den där prototypen igen. En diod som brinner upp under julen sinkar en dag i livet. Men det är såklart inget man blir förvånad över alls det är jag för van sådant där för Men trasiga grejer borde lysa rött. Fan vad tid det skulle spara.
Min tredje produkt i den här serien. De som min själ och mitt hjärta ligger i. Dom och några som följer efter dem skall betala uppvärmningen av det här huset nästa år. Kanske någon resa också. Till hav och andra berg. Mer begär jag inte. År 2015 är liksom det år som det gäller. Upp till bevis liksom. Allt jobb är kvar. Hit har jag kommit ensam utan någon hjälp av någon annan. Jo min familj. Alltid min familj. Du som tänker “ha ha, ja vad är det där då!?” borde prova att ta fram något själv, helt själv, utan ekonomisk uppbackning. Sen inte ett enda “ha ha”. Jag lovar!
I och med den här modulen så sluts också koden. Ja det kommer säkert bli fler som kommer att bli öppna men man kan inte ge bort allt man har heller. De flesta utnyttjar det där bara. Få som ger tillbaks.
Det blev en bra dag det här till slut ändå. Stegen gick bakåt inte framåt och det är med hjälp av värktabletter jag klarar av att jobba. Men nu helig fredagskväll. Fyra filmer nedladdade. Förhoppningsvis går någon av dem att se på. Shetland ikväll också. Tittar på för att böckerna är så bra. Lite tråkigt sådär. Men kanske räddningen då om ingen av filmerna går att titta på. Men inget på spåret i alla fall. Lika lite som melodifestival imorgon. Så mycket helyllesvensk har jag aldrig lyckats bli. Håller mig på utsidan av det där. Det är så många som följer och tittar ändå. Som skall prata om det där vid fikabordet på måndag. Ett liv tänker jag, ett liv har man. Men man gör såklart vad man vill med det. Precis vad man vill. Är på spåret tävling och hybris och melodifestival och hybris behållningen så… ja… inte vet jag. Det är väl bra om det är så. Vi är olika och jag gilla olika. Hyllar olika. Fredagsmys NU!
