Så är det dags att packa ihop för ikväll. Upp tidigt imorgon, besiktning, sådant är för spännande för mig. Har man gammal bil vet man aldrig vad som händer där. Bilar. Fy fan. Fast bra att ha såklart när man står vid punkt a och vill till punkt b. Om punkt b är längre bort än man orkar gå. Ja i alla fall då.
En bra dag här hos grodan. Det har löst sig. Buggar har blivit hittade. Det är ju själva jobbet det. Att hitta i felen i det man först tänker ut. En underlig process. Väldigt underlig egentligen. Sket man i det första slapp man ju det andra, buggarna, också. Tänk. Ja det är det man borde, före, inte efter.
Imorgon skall jag värma upp studion. K skall bort med skolans galningar på kvällen och jag har alltså hemmakväll med mig själv. Så studio tänkte jag. Måste bara komma ihåg att dra upp värmen där ute innan vi åker imorgon. Utifall det skall bli en lugn låt. Annars får man väl göra något som svänger. Det fungerar alltid. Men den gröna IKEA soffan kanske drar mer till slut. Vi får se. Det beror på besiktningen. Kanske måste jag skriva en hit för att klara av att betala bilreparationer. Hmmm…
Gitarrerna har hängt och stått och legat oanvända länge nu. Det är synd. Väldigt synd. Det är synd att det bara finns en begränsad tid på en pinne. Man vill så mycket men hinner så lite. Musik skulle jag vilja hålla på mer med såklart. Och skriva. Nån jävla idiot tror säkert att jag sitter med VSCP och mina moduler för att det är roligt bara. Näpp. Skulle jag ha bara roligt skulle jag skriva och göra musik hela dagarna och vandra i skog och vid hav resten av tiden. Enkelt. Skriva har liksom poppat upp som nummer ett tror jag på den där rolig listan. Kan inte få nog. Men vill ha tid såklart. Men har inte det. Fast alla tror det. Jag sitter ju bara hemma. Hinner väl med. Inget att göra åt den där tron.Orkar inte ens argumentera emot den. Ibland kommer et över mig att det skall bli skönt när allt är slut. Så att man får vila. Fyfan vad jag har jobba till ingen nytta. Hörde skidåkarens frun (heter han Olsson) hade uppmuntrat honom att fortsätta. Sen tog han guld. De flesta får väl inte höra sådant där av någon alls. För någonting alls. Man får ta kraft inifrån. Tömma sig. Låtsas att man inte ser sneda leenden eller hör skratt bakom ryggen.
Men nu jävlar. Fylla pellets och sen upp, slänga sig i bingen, läsa och sova. Förutom besiktning skall det bunkras också imorgon. Vår månadsbunkring. Fyllda kundvagnar. tapetrullslånga kassakvitton. Utan de handlingarna skulle vi inte ha råd att bo här. Inte en chans. Fast tiden hinner väl ifatt oss också där till slut. Snart får man hem grejerna till dörren. Behöver inte åka på bunkringsturer. Den sista smällen för glesbygds och småstadsbutikerna. En riktig smocka blir det där. Men nu finns ingen mer ork denna dag i nådens år 2015. Godnatt!