Besiktning

Snorig om en tvååring sitter jag här och väntar på att föras till bödeln. Besiktning av bil. Jag VILL INTE! Ja jag är sådär att jag genomlever det värsta innan jag åker på sådana där grejer. Tänker “det går åt helvete!”. Det spelar ingen roll om det hittills aldrig gjort det. Dyrt har det såklart blivit många gånger däremot. Det är dyrt att reparera bilar. Men gått åt helvete? Nej!

Det är kombinationen gammal bil och lite pengar som sätter skräcken i mig. Jag tror iof att det går åt helvete när jag flyger också eller när tåget rusar in på Stockholm central i, enligt mitt tycke,  alldeles för hög fart för alla växlar, mötande trafik och traktorer på spåren,  men då räknar jag med att det är direkt terminerade. Olyckan. Boom sen är det över. Aldrig mer någon oro. Men bilbesiktning. Helvete. Dyrt blir det. Alltid dyrare innan besiktning än efter. Hur dyrt det än blir. Långdragen plåga. Elendigt. Varje år återkommande. Jo jag kan tricken. För att få köra en månad till kan man åka dit utan att fixa felen. Då får man en månad till. Det fattigas avbetalningsplan liksom. Fast det är lite förnedrande det där såklart. Man får åka dit med mössan i hand och en nedslagen blick. Fast det är ju iof så vi icke upphöjda lever våra liv.

Jag hatar besiktningar!

Nu skall jag ändå iväg på en alltså.

Men oro är priset man betalar för friheten. Det finns alltid ett pris, har ni tänkt på det. Jag är säker på att inte ens Notch med alla sina miljarder kan betala det ultimata priset. Har man mycket pengar brukar det inte räcka med pengar som slutbetalning. Har man inga är det just de som behövs. Helst många.  Sitter man ensam behövs det händer som håller en i hand. Ja det är så vist ordnat att priset alltid är det där man har minst av. Så naturligtvis har friheten ett pris också. Vem trodde något annat. Inbilla sig kan man ju. Ja, och det är ett pris som man betalare av på tills man inte längre finns till. Ohhh ja säger den som söker de enkla utvägarna, pokerspelaren. En pickadoll i huvudet, en sittning framför tåget, se där en lösning som är gratis. Men det krävs ett större mod för det där än allt annat. Att bestämma sig och sen göra. Men kanske framförallt för att bli så feg att man gör det. Nog betalar man allt. Var så säker på det. Inga genvägar finnes. Det fungerar inte ens att bli religiös, frälst och innesluten i samfundens gemenskap. Nej inte ens det.

Tio minuter kvar innan vi skall åka. K är med. N är med. Det skall storhandlas också. Kanske får vi ta bussen hem. Körförbud får ju en del. Helvete. Vill inte sitta och bara vänta. Är det hemskheter vill jag ta tag i dem. Inte vänta. Göra. Sån är jag,. Kommer det ett spöke ini rummet så vore det sista jag skulle göra att dra täcket över huvudet. Nä då blir det ju ännu värre. Min fantasi är alltid värre/bättre/sämre än verkligheten. Speciellt när det finns möjliga scenarier för att det går år pipsvängen. Som idag.

Ä nu drar vi iväg mot Ljusdal och ser hur det där går. Åt helvete säkert. Ja det är jag säker på. Käpprätt. Körförbud säkert. Helvete. Har inte råd. Men iväg nu. Nu!