Det blåser och snöar över oss idag här uppe på Hälsinglands tak. K och jag bär in tre ton pellets. Man blir varm av det. Jag är glad att ha en fru som inte är rädd om sina långa ömtåliga naglar och måste trippa fram i höga klackar för att kvinnor måste det. Hon hugger i som jag. Vi delar på det jobb som är vårt. Hon är kvinna med stor K ändå. Det är väl kärlek det också gissar jag även om det aldrig framhålls i glassiga magasin och romantiska filmer som sådan.
Vi tittar till och med på målgången på femmilen idag. Rycks med. Det är iof bara för att alla pelletssäckar då är inburna och att vi dricker kaffe men i alla fall. Skidor tittar jag annars bara på om jag är sängliggandes med feber. Inte så vanligt alltså. Jag har aldrig varit en sådan som titta på. Svårare än så är det inte.
Sjutton och tjugo skall solen gå ner här uppe idag. Kalkylerat. Då tänder VSCP lite lampor. Ja lite av sitt eget må man ju använda också. Twilight, jag antar att det är skymning på Svenska, håller i sig till 15:59 idag. Sen tar mörkret över. Man kan räkna ut det där. Det mesta är bara matematik. Där är äldste sonen inne på rätt spår. Han är närmare han/hon/det/gud än vad jag någonsin varit. En av prästerna. Men fysiken handlar om samma sak så klart. Att följa spåren av han/hon/det/gud. Om man tror på något större såklart. Annars är det bara något som är. För mig är den tanken allt för tråkig. Jag behöver ingen personlig gud. Bara en högre intelligens. Den som är naturlagarna. Där är min tro. Skäggiga gubbar och skrifter går bort. Förenklingarna. Studerar man de goda är de aldrig helt goda. Detsamma gäller de onda. Vi har alla alt i hos. Kasta den första stenen du som anser dig vara helt god. Man skall vara en människa med ganska uppblåst och snedvriden självbild för att göra just det där.
Nu slogs lamporna på här. Matematikens under. Planeternas dans kring solen beskrivna matematiskt och sen inslängt i kisel får det där att hända. Man borde gapa av hänförelse men gäspar såklart. De flesta orkar inte längre hänföras. Orkar inte ta in. Orkar inte förundras längre. De har tröttnat innan deras liv ens tagit riktig fart. Vem bryr sig om att du köpt en ny snygg tröja egentligen? Även sångerna har djup i sig som kanske inte syns då där uppe bland det ytliga.
Fredagssessionen i studion blev ett fiasko. Det var för kallt. Det gick inte att sjunga. Hes redan när jag började. Man vet att det dör redan där. Det fick bli en fryst pizza (som jag tappade på golvet men sopade upp igen) istället. Nyheter. Taskig långfilm. Jodå, jag somnade nog där mitt i någonstans också med det goda med taskiga filmer är att det inte gör något om man sover bort en bit av dem. Jag längtar efter K. Som är i Järvsö med kamraterna. Äter gott dricker gott. Glad ändå att man efter 34 år fortfarande känner så. Hade man inte brytt sig så var det över. Men inte så alltså.
Jag tror jag skall överleva en vecka till. Den här Vasaloppssöndagen som inte blev någon Vasaloppssöndag är snart över och jag vet ju att en vecka går så snabbt så snabbt. Det blir Vasaloppssöndag nästa vecka istället. Inget kan man lita på längre. Inte ens de fasta punkterna i tillvaron är där de skall vara längre. Midsommar och Julafton är definitivt kandidater till att flyttas framåt eller bakåt en vecka här framgent. Man får hålla ögon och öron öppna. Vara beredd. Men jag brukar alltid få reda på sådant här sista av alla. Som det här med Vasaloppssöndagen. Men man behöver ju faktiskt inte heller göra precis som alla andra. Det står en helt fritt att ha Vasaloppssöndagen när man vill. På samma sätt som det är det med Midsommarafton och Julafton. Nog borde de ligga på respektive solståndsdagar de där två sista. Jo det tycker jag nog allt. Inte några dagar före eller efter. Känns slarvigt och som om man inte bryr sig om matematiken ett endaste dugg. Matematiken, mystiken och musiken i treenighet. Renast är såklart matematiken men just därför rätt tråkig också. För den som inte ser bortom formlerna. Det gör de matematikerna. På samma sätt som prästerna. Så långt kommer jag aldrig att komma. Det är ett som är säkert. För mig är den ett verktyg och guds språk. Men jag nöjer mig med att nyttja verktyget och konstatera det senare.