Måndag. Nej jag har inget emot måndagar. En hel orörd vecka framför sig att utföra storverk på. Det är så jag ser på saken. Det är storverk som sker här i det stora gula huset på kullen. Sen må andra se på det på vilket sätt dom vill. De flesta är ändå efterföljare. Blir aldrig annat än det. De fattar aldrig liksom vad storverk handlar om.
Snön ligger på träden. Domherrarna lyser upp världen. Jag skall bara invänta plogen sen skall jag gå ut och skotta upp lite sådär slarvigt som man kan göra den här tiden på året. Ja inte om de stora snödömparna kommer. Då får man anstränga sig lite mer. De lär väl komma någon sådan till också ännu gissar jag. Men man får vara glad så länge de faller någon annanstans. Ner skall de nämligen alltid de där snömängderna.
En man bjuder in till Texas. VSCP. Vet inte hur jag skall förhålla mig till det. Har inte råd med de där tillställningarna. Men önskar jag hade det såklart. Nästa år kanske. Så är det alltid. Nästa år. Eller året efter det. Tills man är död. Men jag har inget problem med det där. Det är bara som det är. Det sprider sig i alla fall. Det går liksom inte att komma ifrån. Européer gillar saker som Amerikaner gillar. Därför är USA viktigt. Men som synes av bilden ovan så händer det saker i USA också nu. Fast Europa är ju ganska smockat i alla fall.
Helgerna svischar såklart förbi som ett reaplan. Helger är sköna. Fast jag ofta jobbar på dem alla. Men jag går ändå ner i varv under en helg. Det är bara så. Saker kan liksom vänta en dag och bara den tanken gör att sinnet lugnar sig. Sen tar vi det lite lugnt i allt det här också. Läser tittar på film äter gott och fikar. Goliv. Har man inte en stor del goliv har man inget liv. Sen kan man stå hur högt upp på samhällsstegen som helst och verka ha det. Tio fåglar i skogen är inget mot en i handen.
Fast nog skulle det suttit fint med en lång semester inbokad i sommar. Var som helst egentligen. Några veckor i ett paradis. Ja kriterierna på paradis det är nära hav i min värld. Bara det. Har inga andra krav på paradis. Vi får se hur det blir. Kanske kanske inte liksom.
Plogen vrålar förbi här utanför. Först åt ena hållet sedan åt det andra. Ett av vinterns (o)ljud. Även oljuden är en del av det där hemma. Av det trygga. Det kan liksom inte vara på annat sätt. Till och med talgoxarna som nu har sin mattid utanför fönstret ser det där ljudet som något naturligt och ett som skall vara där. De fortsätter bara sitt ätande. Det där vrålandet och skramlandet hör till.
Annars säger väderprognosen +9 grader på söndag. Plus åtta dan efter. Man kan ropa “världen håller på att gå under” som vilken journalist som helst eller också kan man njuta och ropa HURRA. Jag väljer det sista. “Experterna” ropade istid när jag var ung. Dom har ropat annat däremellan. Undergång gemensam nämnare för ropen. Precis som journalister behåller sina jobb och säljer mer tidningar om de ropar “undergången är nära” så får “experter” större anslag till forskning om de ropar samma sak. Världen brukar inte gå under. Den förändras. Vi är inte herrar på täppan vi människor. Men vi gör en masa skit. Som myror. Vi är en del av ett känsligt system. När den siste i sin art utrotas av människorna är det ett brott. Solklart. Ett brott mot allt levande, inte bara mot mänskligheten. Men det där tar såklart inte Haagdomstolar upp. Vi är så jävliga också mot varandra vi människor att de har nog med det. Att inte tro på undergångsscenarier är inte detsamma som att inte bry sig. Det handlar bara om att skippa Aftonbladsrubrikerna och försöka se så klart på världen som man bara kan.
Ja nu skottat, pelletsfyllt, fågelmatsfyllt och apelsin uppätet sitter jag här igen efter att ha svarat på en bunt mail. USA somnar, Indien är vakna, Kina trötta, andra vaknar och i det där flödet sitter man i sin egen tid. Ja utan alla de där mailen så skulle man såklart inte kunna sitta såhär själv. De är dom som är räddningen. Om det nu finns någon sådan. Men man kan hoppas. Jobb återstår idag. Första packa ihop lite post. Sen koda. Storverk var det. Glöm aldrig det ni heller. Det är bara storverk som gäller. Och ni bestämmer bara själva vad som är det och vad som inte är det. Comprende!