Läser Fredriks och PO’s krönikor i “tidningen” som jag får gratis i lådan på fredagen men läser först idag, eftersom jag hittar den först idag. Båda ypperliga skribenter. Fredrik bäst. PO Tidholm (se nu är jag där igen (bli inte arg nu PO när skmotorn drar dig hit) ) skriver om Norrland. Men hittar kärnan. Byavandring och småkakor. Vit snö, tystnad och stjärnor. Lite “det går åt helvete” finns såklart med. Det trummas in. “Det går åt helvete”. De som mäter och måttsätter och fäller avgörande är de som bor annorstädes. Gärna i större städer. Eller vid kusten. Jag lyssnar inte på det där för jag vet att dom har fel. Precis som när de pratar om fattigdom och undergång. Dom har fel då också sandwischmännen. Det där är bara spekulationer och svammel. Samma som jag skriver här alltså men då med inget försök om att det skulle vara något annat.
Jag kom hit från storstaden och fick direkt lära mig en ganska värdefull läxa. Grannen sven gick i storväst och var på alla sätt en riktig skogsgubbe. Ja och det trodde man såklart att han var. Men sen fick man veta att han var den som lånade mest böcker på biblioteket och om man nu också nedlät sig att prata med honom trots storväst och Graningestövlar så förstod man snart att här fanns att lära. För det är alltid så det alltid är. Det stora finns i det lilla. Man måste öppna ögonen. Allt mäts inte i snygga bilar, stora plånböcker eller i universitetsutbildningar. Varför finns vi här?
Det har aldrig varit ett bättre läge för att bo på landsbygden än det är nu. Nej. Världen ligger fan så mycket närmare än den har gjort någonsin tidigare. Man kan finnas här ute i skogen och nå den där världen. MEN pengarna finns i städerna. Stannar där. Inte för att det hottaste och bästa projekten bara finns där utan för att de förutsätts finnas där. Det där tror jag aldrig kommer att ändras på heller. Men det finns en lösning. Norrlänningarna måste börja investera pengarna i sig själva. För visst fan finns det pengar här också. Men dom skickas till spelplanerna Stockholm, London och New York istället för att spelas på en hemmamarknad. Där där de skapar liv och tillväxt. Det är det enda felet en också det kommer att förändras. Det är jag säker på.
ps Jag har aldrig som Hälsing ansett mig tillhöra Norrland. Hälsingland är liksom något annat. Mellansverige. Återigen har vi definitioner som gjorts av andra som sällan rör sig utanför sina gated communities. ds