Dokumentation idag. Som programmerare kan man ha roligare. Men det skall göras. Är lite som bokföring eller städning eller diskning. Det blir bra när det är klart. Eller i sämsta fall som vanligt eller kanske lika bra. det skall i alla fall göras. och det är jag som måste göra det, den minst lämpade, eftersom ingen annan kommer att göra det.
Petite, lillkatten, och jag går ner på kontoret efter nyhetstimmen. Det är inga problem alls med det idag idag. Trotts den något tråkiga uppgiften så känner jag mig sugen på att få komma igång igen. Vill få bort det här så jag kan dyka ner i annat. Vara där jag vill vara. Säljer faktiskt lite idag också. Ja det händer till och med mig ibland. Inte ofta och inte tillräckligt mycket, men ibland. Det måste ju bli ändring på det där såklart och jag är säker på att det blir det. Helt säker. Det kostar bara tid. Men på något konstigt sätt verkar tid finnas ändå. Om än i en mycket tight kostym med stora beroenden. Beroenden också skall betalas tillbaks med ränta ungefär som ett banklån. Jag tar allvarligt på skuld. Allvarligare än de flesta. Girighet föraktar jag dock.
En jättestor ekologisk apelsin följer med mig ner. Ja den här tiden och apelsinerna. Ett fruktunder. Helt underbara är de. Någon gång skulle jag vilja plocka en mogen apelsin från ett träd vid ett hus där jag bor. Att bara tänka på det väcker en längtan inom mig. Men kanske hör det där till ett tidigare liv eller ett senare liv. Det verkar inte vara någon ordning på tiden där bland alla liv man levt och skall leva. De ligger där liksom huller och buller inte rakt och snyggt som efter en tidslinje, nej mer som i en påse med färgglada glaskulor. Fantasier säger du. Ja jag med. Men jag tror på fantasin som den stora urkraften. En av grundkrafterna.
Är man ungkatt räcker det med att hitta en röd kundvagnspeng för att man skall bli lycklig, Man kan lära sig av det som människa också. Om man vill. Det är inte bara en röd skinande, dyr och ny Ferrari i garaget som ger lycka. En liten röd plastbit kan ge samma känsla och vara längre. Man bestämmer sånt där också.Den fattige saknar mycket men den girige saknar allt. Bara att leva är rätt ok. Om man vill. Vill man inte så borde man såklart inte behöva heller. Men det blir ju bättre där borta nästa alltid. Återigen om man vill, om det finns människor runt omkring en som tar en dit. De där som bär en när de egna benen inte gör det är viktiga. Jag har mitt avtal med han/hon/det/gud. Jag lever tills jag dör. Svårare än så är det inte. För mig. Hamnar jag på långvård eller ålderdomshem så kommer det där avtalet att sättas på prov. Där är semlorna på min sida. De minskar oddsen för att komma till de där institutionerna. Kanske. Man vet ingenting. Det är bara de verkligt idiotiska som vet saker med bestämdhet. Kallar sig experter. Borde heta suckers. Den med verklig kunskap kan bara tvivla. Det går inte annat.
En minus ute. Hundarna skäller i byn. Japp fullmåne. Fast, nej, men nästan. På Torsdag. Varför skäller hundarna mot månen. Varför ylar vargarna. Varför måste vi ocoola gubbar ut och dansa på berget i månljusets sken. Ja jag vet inte. Experterna vet. Dom vet allt. Har alla svar. Fråga. Tro.
Men jag måste såklart dokumentera vidare. Det gör sig inte självt. Man vet det. Därför gör man det. Skall man vinna ett femmilslopp måste man staka som fan när man passerat en milsmarkeringen också. Det går liksom inte att inte göra det. Möjligen kan experterna det. De hämtar in kunskap, examina, diplom på väggen, sen kan de. Vet allt. Är fullärda. Vi vanliga människor får kämpa på. Skall det bli fredag den här veckan också är det bäst att vi tar tag i tisdag och onsdag också. Vill man inte ha fredag kan det gå bort det där. Men den kommer ju i alla fall såklart. Helvete. Man tror man har val. Men det bara rinner på och man följer med. Eller hur? Försöker missa stenar och vattenfall. Men lyckas väl inte alltid med det där heller. Är det havet som är målet förresten i den där livsfloden? Hoppas det!
Prostatan värker efter att jag legat på isen och frusit. Gammelgubbesjukdom som jag fick vid trettio. En del blir gubbe tidigt. Varför har han legat på isen undrar du? Eller inte. Skit i det då. Jag gjorde det i alla fall. Fick ont. Varit upp och pissat säkert tio gånger i natt. Det går sådär. Tar tid. Ja jag sitter. Bara det. Men det finns katetrar om det skulle jävlas för mycket. In med en plastslang och töm blåsan. Men jag har klarat mig från det hittills. Fast jag borde använda de där. Njurarna kan ta stryk. Men fått lära mig hur man gör. Operera till slut såklart. Men inte än. Inte än. Det får värka. Kristus på korset hade det inte så lätt heller. Jag har min prostata. Övriga jämförelser orättvisa mot mig. Han var guds son jag är son till en verkmästare. Jag menar vad kan man begära av oss utan gudomliga kontakter. Fast nog för att farsan var gudomlig när det gäller mekaniken. Har var snarare gud där än en jävel på det. Eller både ock. Jämvikt igen.
Men som han som jag numera inte får nämner skriver. Jag svamlar. Man skall inte svamla. Man skall skriva om viktiga saker. Om allvarliga ting. Som om Norrlands dystra öde. Eller en ny platta av Thåström. Jag har ju missat den. Kommer på det nu. Måste såklart genast lyssna. Har aldrig sett honom live. OJ vad jag skulle velat det. Kanske dra CC Cowboys med honom. Visa hur den låter idag inte då. Spela med gud liksom. Fast ingen är såklart gud för en gubbe som mig längre såklart. Inte ens jag själv. Näpp inte ens tomten tror man på längre. Vill men gör inte det. Behöver lida mer för det. Det kanske kommer. Nu jobba och Thåströms nya.