Det är synnerligen konstigt att också tjocka ocoola gubbar behöver mat. Men det behöver de. Jag lovar. Stora magar suger lika mycket som små. Jo då. Posten levererades precis in genom dörren och den som skulle ut åkte ut samma väg. Ut i världen far den. In från värden ett paket. Jag menar de som gnäller om landsbygdens förfall har väl aldrig varit på landsbygden ännu. Service finns här som löser problem som kunde uppstå pga av nedlagt postkontor. Vi ligger lika mitt i världen vi som alla andra. Det är bara huvudet som måste fatta det. Det är inte längre från Lo(s)s till världens alla människor än det är från New York. Låt vara att dom är sju miljoner närboende och vi är femhundra. Men man orkar ju inte lära känna ens här i Lo(o)s så jag antar det vore på samma sak i New York,. Sen pratar jag ju med de där jag vill i New York i alla fall. Japp idag. Fast jag sitter här. Vi stångas och vi samarbetar och vi konkurrerar. Samma sak med jordens alla andra hörn och vrår. Nära idag. Jävligt nära. Alla är lika långt ifrån. Eller lika nära. Man bestämmer själv hur man vill se på det. Hans Rosling brukar kunna väcka en del pessimister. Kanske skall vi be honom ta sig an Norrland också. Vända på siffrorna därför att det går att se saker från andra håll än de gängse också. Inte sådär Mittmediapessimistiskt.
Men som sagt hungrig är jag. Alltså fixa något att äta. Frågan är vad? Sushi finns det ju inte här. Se där en nackdel. Jodå sug finns. Alltid sug efter Sushi. Det godaste som finns. Men utan fisk. Vegetarian är man ju. Världens tjockaste enligt en gammal chef. Ja man har ju bilden på veggefolk som trådsmala. Men semlor är vegetariska. Min akilleshäl, ja eller båda är lika drabbade. Dubbelt drabbad. Slutresultat inte trådsmal. Men skall skaffa PT. Bli trådsmal. Kanske. Om andan faller på. Eller inte. Men de verkar ha så roligt de där trådsmala. Jag vill också ha roligt. Ibland. Fat man blir visst surare också. Så det kanske går på ett ut. Skiter kanske i det ändå.
Men mat var det. Sen kaffe. Dagens höjdpunkt. Korta meningar. Inga kommatecken. Älskar det. Språkfascister hatar det. Är del. Särskrivningsfascister hatar ännu mer. De som ser det som dumskallarna inte ser. Tänka sig vilken upplyftande egenskap. Att kunna se en särskrivning. Oj! Man blir imponerad. Speciellt över att de måste tala om att de sett den också. Och att de blir upprörda fram till hjärtattackens gräns. Suck,. Tröt blir jag. Kan filtrera sådant där. Livet är helt enkelt för kort för petimäteri. Ja det är alltså sådant som petimätrar håller på med. Men finns inte i SAO eller i min stavningskontroll. Alltså förbjudet att använda. FELAKTIGT. Smisk på fingrarna. Mans kall använda godkända ord och stava rätt och inte skriva särskrivningar. Då får man guldstjärna i boken . Är duktig pojke eller flicka. Jätteduktig. Men “författare” får såklart skriva som de vill. Nydana språket. Utveckla det. Intelligensian får skriva “Syckel”, ja som det borde vara. Jag får skriva “Nyckel” men inte “Syckel” utan tvingas iväg till “Cyckel” för att det är “rätt”. Ja ja. Rätt och fel. Dum och smart. Det är liksom så jävla jobbigt all ändå. Tycker jag. Det finns viktigare saker. Borde i alla fall göra. Men gör inte. Tydligen inte.
Nu skall jag äta. Något. Ordnat magsyra. Magsyrra är inte samma sak. Det fattar även en som är hungrig.