Lördag. På kontoret. Nätet är segt. Jag sugen. Det finns att göra. Då måste man göra. Så jag gör. Jobbar alltså. Fridagen eller frikvällen, fredagskvällen, har passerat. Jag långt tidigare.
Ute far vindarna fram som bråkiga (eller är det ystra?) ungar. Inne hjälper inte ens en återstart av routern. Måste prova det ultimata få-fart-på-nätet-tricket. Dra ur sladden till yngste sonens rum. Ibland (läs ganska ofta) är det som att få fiber rakt in i huset. Den som annars finns där retliga mindre än två kilometer bort. Verkar stanna där också. För att jävlas.
Men om sanningen skall fram fungerar det bra som det är. Yrket programmerare kräver sällan stor bandbredd. Däremot säkerhet. Där har Ljusnet levererat. Avbrotten har varit i det närmaste obefintliga. Beroendet är hundraprocentigt. Går linan ner går livet ner. Allt finns där ute. Ja, så egentligen vore det väl kanske det bästa som kunde hända. Gick den ner så var man härifrån på en månad. Man får alltså hoppas på det.
En Bayrare levererar. Det glädjer mig. Det är sällan någon levererar. De flesta pratar. Glömmer själva jobbet. Det tråkiga. Men denne man gör alltså det. Levererar. Gott. Det händer saker. Kanske en kronprins är född. Så att det finns en väg när man vill sätta på sig spikskor och listigt dra iväg. Man får hoppas på det också.
Att öppna en tjänst för datavärden verkar vara poppis. Världen översvämmas av dem alla. Vad man skall dit med sina mätvärden för kan jag inte förstå. När till och med en Rasberri Pi för några tiotals dollar kan presentera och samla den där informationen alldeles utmärkt. Och snyggt och säkert, För att inte tala om vilken pc som helst. Varför skicka temperaturerna till en server i USA som inte tillför några mervärden, titta på diagrammen där. Oförståeligt. tönteri. Fail.
Kaffe klockan tre. Traditionsenligt. Det har lovats våfflor till. Men jag är kaffesugen nu. Får brygga lite nu tror jag. Nackdelen är att det inte smakar lika gott sen klockan tre när fikastunden liksom händer på riktigt. Fördröjd njutning upphöjer. Jag är ett fan av den. Men de som känner mig vet att jag sällan lyckas hålla mig och låta den verka. Jag är en dålig människa. En godispåse tar slut om jag är i närheten. Spara en halv chokladkaka. Jag klarar inte sånt. Allt eller inget. Karaktär är helt enkelt inte mitt gebit. Jag önska ratt det var det. Att jag ståndaktigt kunde hålla mig. Men kan alltså inte det. Aldrig någonsin. Inte ens för pengar. Sa jag att jag var en dålig människa.
Men nu var det ju så att jag hade jobb att göra, kaffe att sätta på, pellets att fylla, en tvättmaskin att byta på och ja just det mer jobb att göra. Så jag kan inte sitta här och svamla som en annan helgledig gubbe. Det finns att göra.