+4 ute, kolsvart, det droppar och rinner mot hav. Man ropar halo och haloj men ingen svarar där ute. Jag har precis inlett skift två här på kontoret. Bevisar ännu en gång att ett problem ibland löses bäst genom att ta en paus. Hjärnans förmåga att gå igenom och organisera. Jag liter på det där fullt ut. Så det jag letar innan paus hittar sin lösning direkt när jag kommer ner och sätter mig vid skrivbordet. Som alltid och som vanligt.
Såg ni A royal affair igår. Bra film helt enkelt. Jodå både K och jag var vakna. Det händer ibland. Så pass bra vad den att man blev vaknare istället för tröttare efter hand att filmen rullade på. Inte så vanligt. Inte alls vanligt faktiskt. Numera. Piggar förr. Eller också var filmerna bättre. Tror på det senare. Måste tro det. Varför gav jag annars inte upp under veckorna också. Nej just det.
Inget “mello” har äntrats här i huset ännu i år. Har gett upp nu. Försökt i så många år. En gång var det till med roligt, nåja, en anledning att köpa hem en påse chips. Nu går det bort. Vi tittar på någon BBC serie. Inte helt bra. Knappt bättre än melodifestivalshow men tar oss förbi de där timmarna. Fram till A royal affair som alltså är skitbra. Ja just det. Kanske tittar vi på finalen. Japp, för chipsens skull. Om man nu skall äta sådan skit. Beach 2015 snart. Man bord skärpa sig.
Funderar på att ta bil ned till besiktning igen imorgon och visa upp lampor som fungerar. Eller också vänta en vecka. Funderar. Kommer till olika beslut varje funderingsvända. Mycket den här veckan. Jävligt mycket. Om man nu “bara kan sitta hemma” och ha mycket att göra. Här har pensionärer och arbetslösa mycket att göra. En och annan anställd. Egna företagare har det bara bra. Speciellt de som “bara sitter hemma”. Ja som i resten av Sverige såklart. Sitter där och lurar staten. Företagarna. De som gör att det finns någon stat från början. I alla fall en som har stålar. Fattigare annars. Färre jobb. Många har inte fattat den där kopplingen. “Går ju låta folket jobba i det offentliga” låter det. Hur lätt som helst. Matematiken blir skev. Skitskev. Omöjlig. Även för en röding som mig. Man måste inte vara Moderatusling för att förstå vikten av företagande. Näpp. Verkligen inte.
Ser ju inte ut att bli turné i sommar heller. Saknas en hit. Jaha, eller två. Saknas band också. Ja band saknas mig. Skulle behöva det. Och turné. Rockliv.Ungdom. Vägar. Nätter. Oväsen. Öl. Hemlängtan. Pissnödig. Mer vägar. Dålig mat. Dammigt. Bubba och bära. Trasiga sladdar. Bortglömda texter. Jag. Dom. Hemlängtan, ännu mer. Sista giget. Hemma. Längtan ut igen. Kanske så. Eller inte. Tvärt om kanske.
IS krigarna har samma längtan. Att komma iväg från vardagen. Bli hjältar. Leva i den där filmen. Det är inte på riktigt. När man kommer hem är det på riktigt. Men så blir det såklart inte. Man inser att man inte kan kliva ur den där filmen när man bestämmer det. Blir kvar i den. Som rockhjälte likaväl som IS krigare. Båda ser på varandra och tycker den andre är värst. “Du är mördare”, “Jag skall döda dig din jävel”. Drömmare. Bertrand Russel. London. Första världskriget. Männen vill ut i krig. Jublar på gatorna. Vill bryta vardagslunken. Bli hjältar. Men det blev såklart inte så för dem. Inte för rockstjärnorna. Inte för IS krigarna. Förlorare hela bunten. När de kommer hem. En medalj i en låda och remembrance day suddar inte ut det man sett, hört och upplevt. Inte ens att hänga den på bröstet gör det. Man är fast i filmen. Rockhjältarna med. Turne. Äh vi skippar den. Inget band. Ingen publik. Ingen hit. Ingen lust.
Måste se Lundell i sommar. Lutar åt Borgholm. Fästning och allt. Ja varför inte? Stanna där några dagar, vandra på Alvaret, kanske gå vilse. Se gastar, Hitta guldskatt. Leva i annorlunda. Sen se mannen av orden vid ruinerna. Sist på Grönan. Eoner sedan. Borgen. Ett häftigt ställe. Vita frun kollar in också. Helt klart. Klart det finns ett spöke där. Ingen borg annars förfan. Fattar ni väl. Räcker med ett spöke i publiken. Gissar att också UL med band tycker det. Bara om de andra syns hela tiden och ger gensvar. Trist spelning annars. Men lite coolt ändå att ha vita damen, spöket, i publiken. Gissar att han gillar det. UL. Men Janne Bark är såklart en mörkrädd jävel. Klarar inte av spöken. Måste ha täcke att dra över huvudet. kissar på sig annars. Synd om. Oj, oj, oj. men är bra ändå. Ja vi får se. Lutar åt som sagt. För att det skall bli mer att minnas. Annars Lungaverk. Fungerar nog det också. Men norrut. “Åk aldrig norrut” sa min mor. Vis hon. Försöker följa det rådet. Åker söderut. Aldrig norrut. Utom ibland. Men vänder kartan upp och ner då. Låtsas att det är söderut. Morsan har rätt.
Trött på Lo(o)s såklart. Har gett upp Lo(o)s. Lo(o)s säkert ännu tröttar på mig. Fast vi så sällan syns. Men vi har setts. Vill bort. På turné som sagt. Borde sitta ner i studio och skriva en hit. Hur svårt kan det vara. Alltså inte sitta här och jobba. Eller hänge mig åt fas-3. Poppis här. Men blir storfräsare då. Bara det duger. Inget annat. Alla andra är skit. Underligt. Jävligt underligt. Fattar ingenting. Jag alltså. Vill inte förstå det där. Jobbar på. Ja det gör jag nu. Leker eller jobbar. Andra får bedöma. De som vet. Jag vet inte. Gör bara.