Jodå de blinkar fortfarande de där lysrören. Jag med dem. Epileptiskt. Bokföring idag alltså. Nu känns det som mänsklighetens straff. Men när man är klar är det såklart bara skönt. Jag har alltid varit svårstartad. Ja svårstannad också. Ännu mer det. Inuti den där bokföringen så går det såklart hur bra som helst. Som att jogga. Jobbigt att komma iväg, sen är det bara gött. Tänk att jag minns det. Jodu. Kanske får man en endorfinkick av att skapa ordning också. Varför skulle det annars finnas så många ekonomibyråer och ekonomikonsulter?
Tar med mig en stor kopp te ner till mitt. För att fördröja det som måste göras. Sitter ju här och skriver så länge det finns en munfull eller mer i den där koppen Till ingen som helst nytta såklart. Men det har jag för länge sedan konstaterat, lika självsäkert och faktiskt för en gångs skull insiktsfullt, att det inte gör något. Inte ett skit.
Högermännen kryper ut ur garderoberna, sätter på sig sandwischskyltarna och ropar i kör att “nu går det åt helvete”. Klart man skall sälja vapen till odemokratiska regimer bara de betalar dem i reda pengar. Bara de ger pengar på på konton och mat på borden. Då kan man blunda för allt. Sälja sin själ. Bildt är den siste att sälla sig till skocken och uttala sig idag. “Det går år helvete för Sverige nu”. Som man sa när Palme kritiserade USA för Vietnamkriget. “Det går åt helvete”. Faxe’n på Sandvik skall vi inte prata om. En av skaran av näringslivstoppar som vi fått för våra synders skull. De som skriver på DN debatt. De döda trettioen. Skriver det man förväntar sig att de skall skriva. De är som en religiös sekt de där. Men glad är jag ändå att högerspöket äntligen har kommit ut ur garderoben och ut i ljuset igen. Är synligt för alla som vill se. Lurar oss inte längre med de där Hollywoodfasadererna. Kan besprutas med DDT så att de försvinner för gott. Ja den enda gången det med rätta får användas. Bara det värsta är gott nog för dessa kalla skammens varelser. Men kanske biter det inte. Minns tydligt att en av dem drack ett glas men överlevde.
K myntade begreppet “de tre bitcharna” igår framför rapport. Kristdemokrater Moderater och Centern. “Det är bara Westerberg kvar nu” kontrade jag. Men det var tydligen länge sedan folkpartiets ledare hette så. Heter visst Björklund numera. De ser alla lika ut. Men bytts snart ut mot en kvinna han med. Jag lovar. Det var lättare när Billan vann och Westerberg var folkpartiledare. De tre bitcharna har jag inte så mycket till övers för. Men Heja Margot. Du är det friskaste vi sett i Svensk politik på massor av år. Kraftfull. Ja och alla andra normala kvinnor i riksdagen. Finns många. Som inte vara framstår som karriärskåta. Som Sndviks Faxe’n.
Men man skall inte klaga på sin blogg. Om man vill ha läsare. Göra som Blondinbella. Men jag skiter i det såklart. Kristdemokraterna får sin ledare efter samma principer som gäller på facebook. Ung och snygg får mest “likes”. Blir lyssnad på. Spelar ingen roll vad man säger eller vad man gör. Allt är bara yta. Helvete vill man ens vara med längre. Fejjan har jag ju lagt ner. Gör det snart med twitter också. Och Linkedin. Ger mig inte ett skit något av det där. Ger inte ens de som påstår sig få ut något av det ett skit. Övertro. Tomtetro. Lättja för att slippa göra något vettigt. Som TV. I en ny tid. Otium för folket eller hur var det.
Snart är det väl en sådan där Eldklotsgala eller vad det heter i Gävleborg igen. Kanske är det bra det där.Att dunka varandra i ryggen. Dunkar du min rygg så dunkar jag din. Hade Spotify funnits i länet så hade de säkert vunnit pris. Varje år med förlust spelar ingen roll. Yta. Men kanske är det bra ändå då. Folk går ju. Klär upp sig och sitter där. Fest. Men ingen vågar något egentligen. Med några få undantag. Det är skog och mekanik. Telefoniföretag för alla de outbildades “jag tar vilket jobb som helst till vilka villkor som helst” skull.
Men även om jag tror att utbildning är lösningen på nästan alla problem, krig, fattigdom, fördumningen och ytligheten, så är mitt fokus på kunskapen. Man går till läkaren som skall göra den där operationen
“Jaha det är du som skall operera mig?”
“Ja det är det”
“Är du bra på det du gör?”
“Ja jag har sju år utbildning och sen har jag doktorerat och specialistutbildat mig, ja du kan se alla diplom här på väggen.”
“Men är du bra på det du gör?”
“Ja som du ser här på väggen så har jag gått alla relevanta utbildningar och blivit godkänd av socialstyrelsen för att utföra det här jobbet…
“ÄR DU BRA PÅ ATT OPERERA DIN JÄVEL!”
“Nu skall vi lugna ner oss. Ja det tror jag. Som sagt jag har de erfoderliga…”
“Kan jag få bli opererad av en praktikant istället tack”
Att ha diplomen och examina ä inte samma sak som att ha kunskapen eller att vara bra på något. Man kan hämta in kunskap på många olika sätt. Mätningen av kunskap borde alltså inte ha ett dugg med examina eller diplom att göra utan titta bara på
“är du bra på det du gör?”.
Men nu är tekoppen slut och tom och det lönar sig inte ens att försöka få ur en droppe till ur den. Så härmed bokföring. Är jag bra på det? Ja inte fan vet jag men nog i helvete har jag bokfört både det ena och det andra i både uppgång och i nedgång i snart fyrtio år. Ja utan att någon har klagat. Lite som de där motorgrabbarna som kan plocka sönder en motor i bitar och sätta ihop den igen och den fungerar på första startförsöket. Har man inte papper på att man kan det där utfärdat av någon som är trött på livet så kan man det inte. Är alltså inte bra på det. Konstigt,,,