Jag kom av mig. Ja det kan liksom inte hjälpas. Tappade texten. Den är borta.
Efter bokföringen.
Försöker hitta tråden igen, snöret, repet så att jag kan fatta tag i det och köra på. Behöver köra på. Saker gör sig inte själva. Det är så mycket som måste göras också efter att bokföringen är ikapp. Momsredovisningarna inskickade. Men det är alltid mer. Mer i en aldrig sinande ström.
Så jag sitter här och tittar på de epileptiskt blinkande lysrören som faktiskt just nu inte blinkar epileptiskt utan bara glöder som en döende sol. Jag borde i alla fall byta dom där fyra rören istället för att sitta här och skiva skit men jag kommer mig liksom inte för. Det tog stopp. Tvärstopp. Bokföringsstopp. Vill sova.
Hoppet nu är mat och nyhetstimme. Kanske somna. Slumra in. Eller dö där på soffan. Ja om man orkar gå upp för alla trapporna. Annars får man sitta här och ruttna bort. Skulle väl bli mumifierad här. Luftfuktighet på 20% Uttorkande. Det märks på fötterna. Sprickor som är halvcentimeter djupa. Gör ont. Får ignoreras. Man har de sprickor man förtjänar.
Fläkten på windowsburken dånar som ett reaplan. Det är väl fortfarande Firefox som gör något hemligt. Kanske knycker alla hemligheter på min maskin. Fast det inte finns några. Knycker ändå. Tror att alla döljer saker. Kan fråga istället så skickar jag en kopia. Gratis. Slipper skrikande fläkt.
Men skall göra ett försök att röra mig uppåt. Faller jag på vägen så faller jag. Så känns det. Faller jag inte så faller jag ändå. Sen på soffan. Själens trötthet. Det är vår.