Jag är nöjd med Margot. Äntligen, känns det, någon som återigen kallar saker för vad det verkligen är. Kritikerkören, efterföljarkören, icketänkarna, ickegörarnas massor är såklart stora. Men då tänker jag på Palme och de tal med klarspråk han ofta höll. Flera finns här. Nog i helvete var man stoltare som Svensk då än man har varit under de senaste decenniernas försiktighet och feghet i utrikespolitiken. Kanske får man bli stolt igen nu. En som inte står med böjd rygg.
Stöter man sig med ingen säger man heller intet.