En bullfrossa till

Ja jag tänker ge mig strax. Fredagskvällarna är heliga. Det är inte svårare än så. Japp den enda heliga kvällen. Imorgon dessutom klocka på ringning. Mycket nu. Saker skall sättas ihop och levereras åt veckan. Skickas till Indien och till USA. Allt är på riktigt igen. Jag är skakad.

Sol så man dånar idag såklart. Ser ut att bli en fin helg också. Men imorgon ringer klockan. Ja kanske en timme senare. Men den ringer. Kallar på soldaterna. Det finns fler strider. Samma på söndag. Men lite såsigare måste man ändå tillåta sig att vara en söndag.Sätter inte klockan men rusar till kontoret efter frukost. Inget liv alltså. Har studiosug. Gitarrplinkarsug men ingen tid för det alltså. Det här året har varit ett bottennapp i det avseendet.

Jag vill gärna skriva dagarnas namn med stora bokstäver. Men lär mig av med det. Folk blir så upprörda. Jag vill inte vara orsaken till allt för många hjärtattacker. Samma med stavning och särskrivningar Försöker där med även om det kanske inte alltid går. Fingrarna vill skriva lika fort som förr men klarar ju inte av det längre. Vägrar att förstå det. Färre och färre fingrar vill delta i det där knappandet. Fråga mig inte vad det beror på.  Kanske är det just här det verkliga förfallet börjar. Eller också kanske det bara handlar om ergonomi. Det där bakåtliggande läget i stolen med tangetbordet högt och långt borta kanske inte är så bra. Eller också är det bara tangentborden. De som inte har den rätta studsen längre. Allt det där har i alla fall nått en nivå när det börjar bli besvärligt.

Skitsamma. Man får leva med sina brister också. De som tilltar för varje dag. Försöka överse med dem. Anpassa sig till dom. Min axelprotes är en sådan där grej. Högerarmen används mindre och mindre sen den där sattes in. Har ont. Jag lyfter definitivt inget högre än i midjehöjd med den armen. Men det är tydligen inget konstigt med det säger ortopederna. Men man skall antagligen klaga mer än vad jag gör. Men jag tycker just det är ännu jobbigare. Det får vara. Ramlar man och krossar axeln så får man skylla sig själv. Var inte det onödigt från första början helt enkelt!?

Tar med kollegieblocket upp idag. För idéerna. Min bästa ide tid har varit framför tv’n på helgerna under alla år. Ja för att läsa in saker också. Men det händer rätt sällan numera. Ofta somnar där på fredagarna.  Alla som följer bloggen vet det. Trött som ett par söndertvättade kalsonger med dålig resår är jag på fredagen. Sömnskuld samlad under veckan. Den som det sägs att man inte kan sova igen. Jag kan i alla fall det. Annars skulle jag ha varit död nu. Och det tror jag inte att jag är. Bara nästan.

Så en önskan till alla tre läsare här på bloggen om en skön helg vill jag sända såhär innan jag går upp. Imorgon är det internationella pi dagen, Einsteins födelsedag och ja min morsas föddes den där dagen också. En speciell dag för alla mattenördar och geekar. Pi-tårtorna erövrar världen imorgon. Hör kommer dan gå rätt obemärkt förbi kan jag gissa. Jag har beställt bullbak av K och det verkar hörsammas. Slut med det sen som sagt. Men en bullfrossa till. En enda. Sen så.