Alltså jag blir lika imponerad av livskraft varje gång jag ser det här. Pelargonerna blir nedklippta. Kastade i papperskorgen för senare transport ut till soptunnan. Och så ligger de där och väntar på det. En vecka blir snart till två. Och idag när man tittar ner i den där tunnan. Jodå det kommer såklart blad på flera av de där avklippta. Med den viljan får man vackert ta upp de där bitarna och peta ner dem i jord. Jag har all respekt för den där viljan till liv. Den som vaknar när soltimmarna ökar. Det som vill leva får leva här i huset.